Историк Питер Энглунд объясняет, почему человечество помнит именно о провалах, а не о победах

Vi älskar historiens förlorare Varför lyckades inte Nokia möta konkurrensen från Apples Iphone? Och varför minns vi Apollo 13, men så få av de andra månfärderna? Peter Englund ger oss svaren i "Om att misslyckas". Man brukar säga att det är vinnaren som skriver historien och att ingen kommer ihåg tvåan. Men om du däremot misslyckas spektakulärt eller ställer till med ett praktfiasko som du helst vill att eftervärlden ska glömma, då kan du nästan vara säker på att bli ihågkommen. Historikern Peter Englund började själv sin författarkarriär med ett misslyckande. Hans genombrottsbok Poltava: berättelsen om en armés undergång skildrade det katastrofala slaget 1709, då Karl XII:s karoliner mötte Peter den stores ryska armé utanför den ukrainska staden Poltava. Nederlaget blev början på slutet för den svenska stormaktstiden. Paradoxalt nog kan någon annans misslyckande bli en annans framgångssaga. I sin senaste bok, Om att misslyckas, verkar Englund återupprepa framgångsreceptet: han skriver om historiska misslyckanden och lyckas på ett utmärkt sätt vinna läsarens förtroende. Om att misslyckas Peter Englund Natur & Kultur Englund inleder essän med ett filmminne. Under en period av sitt liv såg han filmen Apollo 13 från 1995, med Tom Hanks i huvudrollen, om och om igen. Filmen skildrar den misslyckade månexpeditionen 1970, då en exploderande syrgastank tvingade de tre astronauterna att avbryta uppdraget och kämpa för sina liv på vägen hem. Hade allt gått enligt plan hade expeditionen sannolikt blivit en parentes i historien. Nu förvandlades misslyckandet i stället till en berättelse om mänsklig uppfinningsrikedom, mod och överlevnad mot alla odds. För en filmskapare går det knappast att önska sig en bättre dramaturgi. Redan Aristoteles visste att en berättelse behöver hamartia, det vill säga ett karaktärsfel hos huvudpersonen som förr eller senare leder till ett misslyckande. Hjälten måste ha en svaghet och misslyckas för att vi ska kunna känna empati med honom. Skurken däremot verkar nästan oövervinnerlig och framgångsrik med sina planer. Han har drabbats av det Aristoteles kallar för hybris. Det är därför han inte väcker någon sympati och vi tycker att det är rätt åt honom när han dödas i slutet av filmen. Om att misslyckas innehåller precis den typ av essäistik jag älskar att läsa. Englund rör sig ledigt mellan historia, konst, politik, vetenskap och litteratur. Fakta blandas med teorier, anekdoter och fascinerande livsöden, vilket gör att boken ständigt väcker nya tankar och infallsvinklar. Här presenteras en mångfald av historiska misslyckanden, men också teorier om varför vi så ofta misslyckas med våra projekt. Allt från tunnelseende och byråkrati till obotlig optimism och storhetsvansinne kan sätta käppar i hjulen för våra storslagna planer. Varför misslyckades regissören Michael Cimino, som vann fem Oscar för filmen The Deer Hunter, så katastrofalt med uppföljaren Heaven’s Gate, trots att han hade alla resurser till sitt förfogande? Varför lyckades inte Nokia, som 2007 hade 50 procent av världens mobilmarknad, möta konkurrensen från Apples nya smartphone utan blev inom några år konkursmässigt? Varför dominerar inte längre de stora luftskeppen himlen, de som så framgångsrikt trafikerade kontinenterna på 1930-talet? Visst fascineras vi av att läsa om människor som lyckas med omöjliga saker, men det är sällan de som obehindrat glider genom livet och lekande lätt klarar sina projekt som vi minns bäst. I stället är det de som slås ner av motgångar, reser sig igen och trots alla odds stapplar över mållinjen. Förmodligen därför att vi vet att vi själva inte är perfekta och att det är mer sannolikt att vi misslyckas ett antal gånger innan vi når våra mål än att vi lyckas på första försöket. I Om att misslyckas har Peter Englund på ett lyckat sätt samlat några av dessa minnesvärda misslyckanden. ***