Алкоголь в Швеции стоит обществу 103 млрд крон: от потери качества жизни до роста преступности

En studie som Systembolaget beställde och som publicerades för ett par år sedan uppskattade samhällets kostnader för alkoholkonsumtionen till 103 miljarder kronor. Studien visade bland annat på kostnader för sjukvård, produktionsbortfall, brottslighet och försämrad livskvalitet. Bara den sistnämnda posten uppskattades till 43 miljarder kronor. 103 miljarder är en så pass hissnande summa att den nästan slutar betyda någonting, beloppet är ungefär lika begripligt som när någon säger att universum är "väldigt stort". 43 miljarder i försämrad livskvalitet är inte 43 miljarder som ligger i en hög någonstans och väntar på att räknas. Det är människor vars liv påverkas negativt. Det kan handla om barn som oroar sig för en förälder, anhöriga som väntar på att någon ska komma hem, eller extra insatt vårdpersonal som sätts in på ett nattvak. Polis och socialtjänst som hanterar situationer där alkohol är en del av problemet. Och så finns förstås personen själv, den som kanske från början bara tänkte att det skulle bli ett glas. Det är stor skillnad på fredagsglaset och när fredagen börjar följa med in på lördagen, söndagen och måndagen, när det som skulle vara avkoppling blir frånvaro från jobbet. När ett glas övergår till flera glas i veckan och när arbetet börjar syna ens beteende och en familj som påverkas. Ett sätt att göra 103 miljarder begriplig är att bryta ned den till vår kommun, 500 miljoner. Den kommunala budgeten inklusive investeringar är 1800 miljoner. Varje investering eller ändring i budgeten som omfattar några miljoner ifrågasatts automatiskt eftersom den är för dyr. Det intressanta inför valet 2026 är därför kanske inte hur mycket alkohol vi får köpa, eller ska det gå att köpa en kall bärs på ditt lokala ICA? Var ska alkoholen få säljas - eller hur enkelt det ska vara att beställa hem den? Den intressanta frågan är också vad politiken faktiskt försöker uppnå. Just nu minskar alkoholkonsumtionen, framför allt bland unga. Det vore naivt att tro att inte alkoholindustrin försöker ändra på denna trend. Ett sätt är den försöksverksamhet som nu bedrivs i främst södra Sverige med gårdsförsäljning. Givetvis är syftet att öka försäljningen, vilket skett även om det hittills är marginellt. Om alkohol blir billigare, mer synlig och mer lättillgänglig är det rimligt att fråga vad som händer med konsumtionen – och därmed med kostnaderna. Om alkoholreklamen blir mer aggressiv i sociala medier är det rimligt att fråga vilken sorts konsumtionskultur vi vill skapa för nästa generation. Frågan handlar inte om ett samhälle utan alkohol, utan om vilket samhälle vi vill ha när alkoholen finns i det. Nästa gång vi pratar om alkoholens pris kanske vi kan göra något lite ovanligt: Titta på hela notan. För vad kostar egentligen vår frihet att dricka – när någon annan får betala? Vad vill partierna i Örnsköldsvik och era moderpartier, försöka minska, eller tvärtom öka alkoholkonsumtionen? Per Sundin Ordförande i Movendi Lycka och Välgång Backsjö