Политические партии в Швеции используют ностальгию по эпохе «Вилла, Volvo, Вовве» для привлечения избирателей

Gula affischer med röd text som för tankarna till sjuttiotalet. En gullig liten humla därtill. Sverigedemokraternas valaffischer har det uttalade målet att väcka nostalgi. Texten: ”Vi gör Sverige till Sverige igen”. Men de är inte ensamma om att försöka vinna väljare med nostalgin som vapen. I Almedalen upprepade Ebba Busch att fler ska kunna nå drömmen om ”Villa, volvo, vovve”, ett uttryck hon också vevat i debattartiklar och intervjuer. På Instagram skriver Benjamin Dousa att Moderaterna går till val på samma dröm. Svenska Dagbladets politiska kommentator Henrik Torehammar noterade att det framstod som om Busch skrivit de andra Tidöpartiernas nostalgidoftande tal: ”Nostalgidrömmen om villa, vovve, Volvo användes ordagrant av KD, L och M, och av SD, dock med andra ord. Både Mohamsson och Busch hyllade IKEA och vanlighetsmarkerade genom att tala om möbler, hem och vardagsliv.” Uttrycket ”Villa, volvo, vovve” uppstod troligtvis på sextiotalet, peak folkhemstid. Men om det ofta ansetts ha en negativ klang, en nidbild av liknöjda, småborgerliga Svenssons, kanske det är tiden i sig som på nytt laddat uttrycket. Det har helt enkelt blivit svårare för många att få de sakerna. Vi har en känsla av att framtiden är stängd. Så människor vänder sig till det förflutna, tänker att det var bättre förr, sa Gospodinov då. Det är inte utan att jag tänker på Georgi Gospodinovs roman ”Tidstillflykt”. Den handlar om en klinik för Alzheimerspatienter där de inreder rum i samma stil som svunna tider, komplett med möblemang, tapeter, till och med sextiotalscigaretter i sextiotalsrummet. Men det spårar ur, idén om att återskapa det förflutna sprids till andra områden. Politiker börjar instrumentalisera nostalgin, till en punkt där Europas länder ska hålla en folkomröstning om vilket decennium de vill återvända till. Sverige röstar fram sjuttiotalet. Årets valkampanjer visar att han inte var helt fel ute. När jag intervjuade Gospodinov i samband med att den svenska översättningen av boken gavs ut häromåret sa han att det var vågen av högerpopulism i Europa som fick honom att skriva den. Han såg hur parti efter parti i land efter land försökte sälja drömmen om ett förflutet, i stället för att ha faktiska idéer om framtiden. ”Det förflutnas diskreta monster”, kallar han det när nationalister målar upp ett mycket ljust förflutet i motsats till ett mörkt nu, där deras förklaringsmodell ofta går ut på att invandringen förstört samhället. Typexemplet är Donald Trumps slogan ”Make America great again”, vilket Sverigedemokraternas valaffischer får sägas vara en variant på. – Vi har en känsla av att framtiden är stängd. Så människor vänder sig till det förflutna, tänker att det var bättre förr, sa Gospodinov då. Som politisk pr-strategi är det möjligen effektivt. Som faktisk politik är det förljuget. Det är skitdrömmar de försöker sälja med sina nostalgiska utspel och affischer Tidöpartiernas politik de senaste åren har gått ut på att i rasande fart banka ut snabbutredda lagar som ska göra det svårare att få asyl eller uppehållstillstånd här, och svårare att få stanna här. Vandelskrav, återkallningsbara medborgarskap, bort med permanenta uppehållstillstånd kombinerat med en migrationspakt i EU som cementerar en dödlig politik och skrotat resterna av asylrätten. Den har Tidöpartierna och Socialdemokraterna (till stor del) hejat på. På hemmaplan leder politiken i en riktning där landet splittras i två grupper. En som kan förvänta sig viss stabilitet trots ökande klasskillnader, och en som inte kan göra det, eftersom man inte kan få räkna med att få stanna kvar trots att man levt hela sitt liv här. Tryggt och trevligt? Nja. Regeringen har samtidigt ihärdigt fört en retorik och politik som syftat till att göra invandrare och icke-etniska svenskar synonymt med kriminella, på så vis missbrukat en befogad oro kring gängkonflikterna. Men en ny forskningsrapport från Framtidsinstitutet visar att svenskars attityder till migration har rört sig i en positiv riktning de senaste åren, samtidigt som oron för organiserad brottslighet stigit brant. Parallellt har jag under våren följt en annan skiftning, i allmänhetens inställning till migrationspolitiken. När människor började se och reagera på hur brutala utvisningarna av framför allt tonåringar var, och regeringen backade. Tyvärr var det bara ett litet ministeg bakåt de tog på den fronten. Som helhet ser vi nu en mjukare framtoning, fortsatt hård politik. Det är skitdrömmar de försöker sälja med sina nostalgiska utspel och affischer.