Сверияне призывает увеличить долю инновационных госзакупок до 20% для удержания технологического лидерства

Sverige är ett av Europas starkaste innovationsländer. Vi har forskning i världsklass, avancerade teknikmiljöer och entreprenörer som bygger bolag inom AI, kvantteknologi, medicinteknik, energi, cyber och avancerade material. Ändå tappar vi ofta fart i det avgörande ögonblicket: när ny teknik ska få sin första kvalificerade kund. Det är då ett teknikbolag får sin första referens, lär sig marknaden, attraherar kapital och börjar skala. Om den kunden finns i USA eller Asien är det ofta där bolaget bygger sin kommersiella tyngd. Sverige kan då ha finansierat forskningen, men andra fångar en större del av värdet. Detta är inte en smal upphandlingsfråga. Det handlar om konkurrenskraft, beredskap och industriell förmåga. Offentlig upphandling är en av Sveriges största ekonomiska styrsignaler. Upphandlingspliktiga inköp uppgick enligt Upphandlingsmyndigheten till 1.009 miljarder kronor 2023, motsvarande 18,4 procent av BNP. Samtidigt visar ny statistik ett glapp. Under 2025 annonserades 18.015 offentliga upphandlingar i Sverige. Bara 429 markerades som upphandlingar som syftade till att främja innovation. Det motsvarar 2,4 procent. Siffran fångar inte allt. Många offentliga affärer innehåller mer teknisk förnyelse än statistiken visar, inte minst inom försvar, energi, infrastruktur och vård. Men det är också en del av problemet. Om innovationsupphandling inte synliggörs, följs upp och görs repeterbar blir den beroende av undantag och eldsjälar, inte en strategisk förmåga. Problemet är alltså inte att offentlig sektor aldrig köper innovation. Problemet är att vägen från ny teknik till första betalda leverans ofta är för otydlig, särskilt för små och medelstora teknikbolag. Ett forskningsbaserat bolag kan ha stark teknik, patent och en lösning på ett verkligt problem. Men i upphandlingen möter bolaget ofta krav som bara mogna leverantörer kan uppfylla: lång historik, stora referenser och finansiell styrka från dag ett. Det är rationellt att offentliga köpare vill minska risk. Skattepengar ska hanteras ansvarsfullt. Men det är också riskabelt att alltid välja det redan beprövade. I teknikskiften är väntan inte neutral. Den gynnar de som går före. EU-kommissionens expertgrupp pekar i samma riktning. Europa använder offentlig upphandling för lite som drivkraft för innovation jämfört med andra ledande ekonomier. Gruppen föreslår att innovationsupphandling ska uppgå till 20 procent av offentlig upphandling: 3 procent för forskning och utveckling och 17 procent för köp av innovativa lösningar. Det viktigaste är inte procentsatsen. Det viktigaste är synsättet: innovation ska inte vara ett sidospår. Den vanliga upphandlingen måste bli mer behovsstyrd, mer värdebaserad och mer öppen för nya leverantörer. ”Det är nästa generations konkurrenskraft” Sverige bör göra tre saker. För det första: sätt ett nationellt mål för innovationsupphandling och följ upp det årligen. Börja där behoven är tydliga: försvar, energi, cybersäkerhet, vård, transportinfrastruktur och avancerade material. För det andra: inför ett första-kundmandat för strategisk teknik. Stora myndigheter, regioner och statliga bolag bör få i uppdrag att genomföra affärer där nya lösningar prövas mot verkliga behov och, när de fungerar, kan gå vidare till betald leverans. För det tredje: gör upphandlingar möjliga för nya teknikbolag. Använd marknadsdialog och funktionskrav. Kräv inte omsättning, referenser och balansräkning som bara gårdagens leverantörer kan visa. Utforma IP- och datavillkor så att det offentliga får den nyttjanderätt som behövs, samtidigt som leverantören kan vidareutveckla sin teknik. Detta är inte att köpa svenskt för sakens skull. Det är att köpa bättre lösningar tidigare, öppet och professionellt. Sverige har gjort detta förr. Dåvarande Televerket och Ericsson byggde förutsättningar för AXE-systemet. Vattenfall och ASEA bidrog till svensk kraftteknik i världsklass. Lärdomen är inte att vi ska tillbaka till gamla monopol. Lärdomen är att krävande kunder bygger starka leverantörer. AI, cyber, energi, försvar och medicinteknik är inte bara innovationspolitik. Det är nästa generations konkurrenskraft. Om Sverige ska vara en ledande kunskapsnation räcker det inte att vara stark i labbet. Vi måste också bli starka i första kundmötet. Annars kommer nästa generations svenska teknikbolag att födas här, men få sina första kunder, sitt kapital och sin skala någon annanstans. Det har Sverige inte råd med. Sara Wallin, vd Stiftelsen Chalmers tekniska högskola