В Вестерос требуют прозрачности по уровню PFAS на полигоне Nortunatippen

Hur många västeråsare känner till Nortunatippen? Vi som bor i Gesala med omnejd gör det. Och vi tycker att fler behöver få veta vad som händer där. Förra veckan ställdes frågan på VLT Debatt: ”Ska Västerås bygga bort sitt framtida dricksvatten?” Där lyftes Badelundaåsens betydelse för Västerås framtida vattenförsörjning. Det finns ytterligare en fråga om samma ås som förtjänar uppmärksamhet. Norr om Gesala, i höjd med Romfartuna kyrkby, ligger Nortunatippen i ett tidigare grustag i Badelundaåsen. Tippen är enligt de uppgifter vi tagit del av avsedd för inerta massor – exempelvis jord, sand och sten som ska uppfylla särskilda krav på lågt föroreningsinnehåll och låg lakbarhet, samt att sluttäckningen har pågått betydligt längre än planerat. Samtidigt finns uppgifter om förhöjda PFAS-halter i anslutning till deponin. Det väcker en enkel men viktig fråga: Hur har PFAS hamnat där? Vilka massor har tagits emot genom åren? Vilka har använts vid sluttäckningen? Hur har de kontrollerats? Och hur samlas, kontrolleras och tas lakvattnet om hand i dag? Det här handlar inte bara om dem som bor närmast Nortuna. Många fastigheter i området är beroende av grund- och källvatten. Uppgifter vi tagit del av nämner att den huvudsakliga avrinningen från tippen går söderut/sydväst. Där finns bland annat Gunsta, Igelsta och Romfartuna kyrkby. Vi påstår inte att omkringliggande områden eller vattentäkter är förorenade. Det vet vi inte. Det är just därför frågan måste undersökas. När PFAS har påvisats i anslutning till en tipp måste ansvariga kunna redovisa vad provtagningarna visar, vilka möjliga spridningsvägar som finns och vilka grundvatten, ytvatten och dricksvattentäkter som följs upp. Det borde inte vara de boendes uppgift att försöka lägga pusslet själva. Frågan är också större än Nortuna. Nya verksamheter för mottagning och hantering av jord- och andra massor prövas i Västerås. Masshantering innebär ekonomiska intressen, både för den som behöver bli av med massor och den som tar emot dem. Det betyder inte att någon gjort fel, men det gör en fungerande och transparent kontroll desto viktigare. Om PFAS förekommer i anslutning till en tipp som är avsedd för inerta massor måste Västerås våga fråga hur det har kunnat ske och vilka lärdomar som behöver dras innan fler liknande verksamheter tillåts. För oss som bor här handlar det ytterst om något mycket grundläggande: vatten. Vi har i dag fungerande grund- och källvatten. Lösningen på ett framtida föroreningsproblem får inte vara att människor tvingas överge sina vattenresurser och anslutas till kommunalt VA. Utgångspunkten måste vara att förebygga förorening och skydda det vatten som redan finns. Därför vill vi att verksamhetsutövaren, Västerås stad och berörda tillsynsmyndigheter öppet redovisar vad som har hänt vid Nortuna och vilket ansvar respektive aktör har haft. Vad visar samtliga PFAS-prover? Hur hanteras lakvattnet? Vilka spridningsvägar har undersökts? Vilka vattentäkter följs upp? Hur har kontrollen av mottagna massor fungerat? Och vilka lärdomar dras inför nya deponier och masshanteringsanläggningar? Efter de avfallsskandaler Sverige redan upplevt borde en lärdom vara självklar: frågorna måste ställas innan ett miljöproblem har vuxit sig stort – inte efteråt. Nortuna får inte bli en fråga som sopas under mattan. Zarina Björklund Med stöd av boende i Gesala, Igelsta, Gunsta, Nortuna och Romfartuna