Политический процесс: как журналистский отчет о суде над критикой ислама попал на полки крупнейших библиотек Швеции

Den politiska rättegången är ett journalistiskt rättegångsreportage som jag skrev om den så kallade Soffanrättegången i Göteborg 2020. Bakgrunden var striden kring filmen Burka Songs 2.0. Det dåvarande socialdemokratiska kommunalrådet Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson hade kallat Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil från Muslimska mänskliga rättighetskommittén, MMRK, för bland annat ”extrema röster”. Hermansson polisanmäldes för förtal. Polis och åklagare tog inte fallet till allmänt åtal. Abdullahi och Doubakil väckte då enskilt åtal. Jag följde rättegången på plats i Göteborgs tingsrätt. I februari 2020 friades Ann-Sofie Hermansson. Mitt reportage bygger på domstolshandlingar, förhören under rättegången, expertvittnenas utsagor, advokaternas pläderingar och en journalistisk granskning av bakgrunden till målet. Men under hela arbetet fanns en större fråga: hur fri är rätten att kritisera religion och religiösa och politiska idéer? Det är kärnfrågan i  Den politiska rättegången. Från Tiden till Vulkan Boken skulle från början ges ut av det socialdemokratiska förlaget Tiden. Det fanns ett kontrakt. Hösten 2020 var manuskriptet färdigskrivet, genomläst och redigerat. Men Tiden backade och ville inte ge ut boken. I stället diskuterades andra lösningar. Reportaget kunde ingå i en annan, mer politisk bok. Delar av mitt material kunde användas av en annan författare. Ett annat förslag var att göra studiematerial av det. Jag vägrade. I  Den politiska rättegången  skrev jag: ”Det finns många politiskt listiga sätt att tysta en journalist/författare i dagens Sverige.” Och: ”Jag började efter ett tag inse att den här boken troligtvis är för obekväm för Socialdemokratin. En bok som inte passar när valet 2022 närmar sig.” 2021 gav jag själv ut  Den politiska rättegången – kampen om yttrandefriheten på förlaget Vulkan. Den stora mediala uppmärksamheten uteblev. Men det fanns ett undantag. Tidningen Fokus publicerade ett tvåsidigt utdrag ur boken i samband med en artikel jag skrev om hovrättsrättegången. Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil hade nämligen överklagat tingsrättens friande dom. Men trots det försvann snart boken  Den politiska rättegången  ur den offentliga debatten. Jag hade också försökt få till ett författarsamtal om boken på Göteborgs stadsbibliotek. Bibliotekarien jag kontaktade kände jag sedan tidigare. Hon sa nej. Det märkliga var att hon inte hade läst Den politiska r ä tteg å ngen. Men hon hade hört att den var ”partisk”. Det blev alltså inget författarsamtal om en bok vars undertitel är Kampen om yttrandefriheten. Detta skedde efter flera års svensk debatt om bibliotekens roll, om böcker som inte köptes in och om vilka personer som skulle få framträda på bibliotek. När jag senare berättade det för min son konstaterade han: – Hon har rätt. Den är partisk. För demokrati och yttrandefrihet. Mot islamism. På Polismyndighetens bibliotek Fem år senare, alltså i år 2026, är det val igen. När jag började undersöka vad som egentligen hänt med boken  Den politiska rättegången  fick jag en överraskning. Boken finns i dag på 20 bibliotek runt om i landet. Bland annat på Polismyndighetens bibliotek och kunskapstjänst, på Kungliga biblioteket och på universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Uppsala, Linköping och Umeå. Dessutom finns den på Malmö stadsbibliotek och Göteborgs stadsbibliotek. Den används också som kursmaterial på Viskadalens folkhögskola. Och den har använts som källmaterial i en doktorsavhandling vid Lunds universitet, där det hänvisas direkt till sidorna 45–46 och 74 i boken Den politiska r ä tteg å ngen. Boken som knappt recenserades har alltså fortsatt att leva utan att jag själv som författare varit medveten om det. Och det finns en särskild ironi i att den finns på Kungliga biblioteket. I december 2025 fick KB regeringens uppdrag att undersöka hur förbjuden eller censurerad litteratur kan göras tillgänglig för forskning. När uppdraget redovisades i maj 2026 beskrevs arbetet som betydelsefullt för kunskapen om demokrati och yttrandefrihetens värde. KB:s arbete handlar naturligtvis inte om min bok. Men parallellen är svår att inte se. 2022 var det valår. Nu är det valår 2026. Frågan från Soffanrättegången finns kvar: ”Hur fri är rätten att kritisera religion?” Men fortfarande, fem år senare, finns också en annan fråga: ”Vem bestämmer vilka böcker och vilka röster som anses lämpliga att lyssna på?” Den politiska rättegången  kom ut trots allt, tack vare min envishet och några goda krafter. Och fem år senare dyker den upp igen. *** Läs även: Ann-Sofie Hermansson frias av hovrätten