В Лунгскиле 90-летний Гуннар Эрикsson провел трогательный концерт, объединивший публику в эпоху тревог

Jag kände genast hur endorfinerna flödade i kroppen, precis som forskarna sagt att de ska göra. Lyckohormonerna. Det var i söndags kväll i Ljungskile och Sveriges körlegendar Gunnar Eriksson, 90 år ung, hade just satt igång sina enastående sångare och musiker i kyrkan på udden ut i havet. Göteborgs kammarkör – delar av den – gitarristen Mats Eriksson och kontrabasisten Magnus Bergström. Den stora publiken bjöds bland mycket annat på Taube, Adolphson, Carl Anton, Hermodsson och, förstås, de älskade sommarpsalmerna i kontrapunktisk yra, signerad maestro Eriksson. Ja, ett långt skimrande pärlband med den allra ljuvligaste körlyrik. Plus harmonier från stora världen. Mest gripande: En håttespelman, Everts visa om åldrande och konstnärskap i Gunnars arrangemang. Kvällens sammanhållna tema: Kärlek och längtan, sorg och glädje. Som livet självt. Det är sån’t här vi törstar efter i en tid av oro och mörker. Stänk av ljus. Och hopp. Hur var det Dostojevskij sa: ”Skönheten ska rädda världen”. Anders Rosengren är en klok röst i samtidens brus Kronos var antikens ord för den mätbara tiden, den som rinner fram jämt och stadigt och gestaltades i timglasets sand. Medan kairos betecknar ett hack i flödet, ett ”gyllene ögonblick” då man plötsligt och oväntat kan känna sig innesluten i det som är större än jag själv. En hemlighet som inte rationellt kan förklaras, kalla det gärna en andlig dimension. Gud? Jag, och säkert flera med mig, hade sådana ögonblick i söndags. Musiken framkallade dem. På samma sätt som havet kan göra det en sommarkväll med bad och kanske mareldsljus i planetens urgamla vatten. Eller när man läser ett stycke poesi av Tomas Tranströmer, Pär Lagerkvist, Karin Boye. Om vårt behov av kairos skriver Anders Rosengren, professor i molekylär medicin så fint i den lilla boken ”En oväntad glänta. Tankar om hälsa och existens”. På fredag 17 juli är han för övrigt Sommarpratare i P1. En klok röst i samtidens stress och brus. Regeringen skär ned på kulturen – Svenska kyrkan satsar När jag satt där i i söndags kväll gladde jag mig åt de hundratals konserter som ges i Bohusläns kyrkor hela juli och augusti. En stark och berömvärd kulturgärning av alla dessa lokalförsamlingar i Svenska kyrkan! Inte minst nu när regeringen och Sverigedemokraterna skamlöst minskat anslagen till kultursektorn. Ett högklassigt utbud med imponerande bredd, oftast till noll kronor i inträde, som lockar en mångtusenhövdad publik. Och som även därför borde få mer exponering i bland annat denna tidning, vid sidan av alla stort uppslagna festivalreportage. Sommarens begivenheter i Bohusläns kyrkor, jazzklubbar och krogar avnjuts även av växande skaror från kontinenten. ”Coolcation” är ju ett faktum, detta att folk från tropiskt heta Sydeuropa semestrar i den relativa svalkan i Norden. En ödesmättad klimatkris har alltså positiva effekter på svensk besöksnäring. Inte minst här i Bohuslän där vi redan ligger på andra plats efter Stockholm, räknat i miljoner gästnätter.