Шведская школа должна транслировать этику христианской традиции и западного гуманизма

Den svenska skolan ska förmedla den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism. Arkivbild. Foto: Viktoria Bank/TT Invandrare och flyktingar bör ses som människor. Inte som statistik. Inte som ekonomiska bördor. Inte som politiska slagträn. När jag först flyttade till Sverige och läste skolans läroplan fastnade en formulering: värden grundade i ”den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Som amerikan överraskades jag. Jag växte upp med tanken att kyrka och stat ska hållas isär. Samtidigt omgavs jag av människor som såg USA som en kristen nation, där kristendomen framställdes som moralens källa. Med tiden blev jag illa till mods över hur tro vävdes samman med nationalism. Budskapet om att älska sin nästa blandades med frågor om vem som hör hemma. Medkänslan blev villkorad. Barmhärtighet verkade reserveras för dem som såg ut, lät och tyckte ”rätt”. När jag kom till Sverige mötte jag ett samhälle som är sekulärt men ändå erkänner sitt kristna arv. Det fick mig att fundera över vad dessa värden betyder. Läroplanen talar om alla människors lika värde, om frihet och integritet, om solidaritet med utsatta och respekt för varje människas värdighet. Den betonar demokrati, tolerans och ansvar för varandra. Vackra ideal – men inte unikt kristna. Varianter av den gyllene regeln finns i många kulturer. Idén att varje människa har ett inneboende värde återfinns i kristendom, islam, judendom, buddhism, hinduism, sekulär humanism och fler. Jag har själv funnit tröst i den wiccanska regeln: "Gör vad du vill, så länge du inte skadar någon". Sverige var länge en kristen stat. Först år 2000 skildes kyrkan från staten – alldeles nyligen i historisk mening. Oavsett tro har kristna idéer präglat språket för moral, gemenskap och ansvar. Men om vi åberopar arvet måste vi ta det på allvar. Jesus sökte sig inte till de mäktiga utan till dem som möttes med misstänksamhet: främlingar, utstötta, fattiga, sjuka. Han uppmanade sina följare att välkomna främlingen, ta hand om de sårbara och älska sin nästa – och att se människan i den som andra avfärdar. I dag går samtalet om migration ofta i motsatt riktning. Vi talar om kostnader, nytta och förtjänst. Sällan stannar vi upp och frågar vilka människor det handlar om. Vad händer om vi gör det? Om vi hör berättelsen före etiketten ”flykting”? Våra värden betyder lite om de bara gäller dem som är lätta att älska. Prövningen kommer i mötet med det som är annorlunda. Oavsett om vi grundar moralen i kristendom, humanism eller enkel anständighet är slutsatsen densamma: varje människa har ett okränkbart värde. När vi slutar se människor som människor förlorar vi något av vår egen mänsklighet. Denna ledartext är översatt från engelska. Originalet finns publicerad på Norrans engelska sajt.