Журналистка А. Паскалиду подверглась критике за обвинение лидера ЛДП С. Моамссон в эксклюзивности

Malin Lernfelt Att Mohamsson (L) firar Sverige är inte exkluderande Ogin, missunnsam, medvetet feltolkande. I en krönika i TCO:s tidning Arbetsvärlden (23/6) recenserar mediafenomenet Alexandra Pascalidou Liberalernas partiledare Simona Mohamsson. Pascalidou som av någon anledning fortsätter att anlitas som skribent trots att hon inte en, utan två gånger avslöjats med att plagiera texter (hur många gånger hon kommit undan kan man bara spekulera om). 2005 framkom det att Pascalidou tagit en artikel i LA Times och använt som krönika i Metro. 2015 visade det sig att en av hennes texter var en dikt stulen av en turkisk poet. Och nu sitter hon alltså och utmålar sig själv som “Liberalernas våta dröm” eftersom hon är född i Rumänien och enligt egen utsago blivit så väl integrerad. Mohamsson, å andra sidan, och hennes kärlek till Sverige och den trygghet, frihet och jämställdhet som den liberala partiledaren lyfter, är samtidigt tydligen roten till allt ont. Särskilt provocerad verkar Pascalidou vara över att Simona Mohamsson, med en palestinsk far och en libanesisk mor, har gjort midsommaren till sin. I ett inlägg på Instagram (19/6) skriver L-ledaren om midsommar som Sveriges inofficiella nationaldag, en dag då hon vill fira ett land där flickor och pojkar har samma rätt att dansa runt midsommarstången, samma rätt till utbildning och att älska vem de vill och forma sitt liv. Simona Mohamsson understryker att Sverige inte är perfekt, men att det är ett av världens friaste länder och att det är värt att vara stolt och ta ansvar för. Detta lyckas Alexandra Pascalidou få till att Mohamsson “idealiserar Sverige” och exkluderar många invandrare. När Mohamsson lyfter sina erfarenheter som socialpolitiker, då hon mött ungdomar uppväxta i områden där klaner styr, där svenska traditioner ses som ett hot mot gruppens sammanhållning och där offentlig dans smutsar ned flickors heder, är det enligt Sveriges största offerkofta att göra skillnad på “Vi som firar midsommar. Dom som hotar det svenska”. “Vi lämnade inte våra hemländer för midsommarstången. Vi kom för friheten, demokratin och jämställdheten. För möjligheten att leva våra liv utan rädsla. Kanske är det värt att påminna om att dessa värden inte är svenska uppfinningar. De är universella ideal som människor över hela världen har kämpat, lidit och ibland dött för”, menar Alexandra Pascalidou. Kanske är det värt att påminna om att många av dem som lämnat sina hemländer gjort det för att den frihet och öppenhet som finns i Sverige inte fanns på de platser där de började sin resa. Men andra ord, det är inte alls universella ideal. Tvärtom. Sverige är faktiskt betydligt bättre än många andra länder på att värna dessa ideal. Därför är Sverige värt att fira, inte minst på midsommar. Och det är helt rätt att som Simona Mohamsson sätta hårt mot hårt mot de krafter som försöker begränsa individens rättigheter Av någon anledning triggar midsommar, liberaler och Simona Mohamsson Alexandra Pascalidou alldeles förfärligt. Under åren har hon skrivit ett oräkneligt antal texter och gnällt över midsommar, och sedan Mohamsson tillträdde i sin nuvarande roll har även hon fått plats i Pascalidous slaskhink. Kanske för att Simona Mohamsson till skillnad från Alexandra Pascalidou inte använder sitt ursprung som USP eller hänger sig åt oändliga martyrutspel. Om Pascalidou nu är så begåvad som hon vill göra gällande borde hon veta bättre än att skriva den här sortens småsinta texter. Och Arbetsvärlden borde vara klokare än att låta Pascalidou fortsätta skramla med sin tomma trumma. Och framför allt borde Sverige vara stolta över Simona Mohamsson och den insats hon gör för sitt land.