Ушел из жизни 85-летний Джоэль Густафссон, победивший болезнь в последние дни

Джоэль Густафссон скончался после непродолжительной борьбы с поздно обнаруженным раком, оставив семью и друзей в глубокой скорби. Его последним желанием было услышать пение хора в доме престарелых, где он жил последние годы, но время для исполнения мечты оказалось слишком коротким.

Перевод ИИ

Текст статьи доступен на языке оригинала.

Нажмите кнопку «Перевести статью» выше, чтобы сгенерировать перевод с помощью ИИ.

Оригинальный контент

Источник

Joel Gustafsson När solstrålarna lyste in genom fönstret, morgonen den 3 augusti, på Kortbo, Vinkelbo, somnade Joel in, med sin hand i min. Joel fyllde 85 år den 14 juli, men den dagen fanns han, för andra gången med ett dygns mellanrum, inlagd på sjukhus. Vid en tredje vistelse, veckan därpå, fick vi så det oväntade och chockartade beskedet om hans tillstånd. Allt hände sedan väldigt snabbt och han fick lugnt och stilla somna in efter en kort, svår kamp mot hans alldeles för sent upptäckta cancer. Joel föddes i Holmträsk, Åmsele, där han växte upp tillsammans med föräldrarna Elin och Algot Gustafsson och sina äldre syskon Gerd, Gösta, Göte och Josef. På 70-talet kom Joel till Norsjö där han först arbetade på Etrifabriken i Bjurtäsk, sedan som lastare i gruvan fram till sin pension. Han träffade ganska snart Verna Nordén från Lidbränna, Norsjö och de blev sambos. Tillsammans köpte de hus i Bjurträsk 1975. Verna var mångsysslare och drev jordbruk, sista åren enbart får och höns. Detta gjorde att nästan all deras fritid bestod av arbete och skötsel av jordbruket. Men de trivdes också att åka runt på olika pensionärsresor och besöka nära och kära för att leverera ägg. Joel tyckte väldig mycket om att sjunga och han och Verna sjöng länge med i Pensionärskören. Verna avled i januari 2014. Saknaden och ensamheten blev väldigt svår och stor för Joel och han ville sälja fastigheten och flytta till trygghetsboendet Gästis. Där har han bott sedan juli 2015. Joel anpassade sig väl där, fick många kompisar och trivdes utmärkt. Han uppskattade mycket de olika aktiviteter som anordnades där. Och när vi tillsammans chockartat fick beskedet om hans svåra sjukdom var ett av hans frågor och önskemål ”jag skulle så gärna vilja höra då de sjunger på Gästis,” men tyvärr blev tiden för kort för det. Joel efterlämnar nu i sorgen sju syskonbarn. För mig som tillsammans med Josef (min bortgångne man) stått Joel väldigt nära speciellt sedan han blev ensam, känns saknaden stor och svår att acceptera då hans diagnos kom så chockartat. Men då ingen återvändo fanns och jag kunde uppfylla hans önskan att vara med honom, då han fick somna in från all smärta, är en tröst för mig i sorgen och saknaden. Han fick en fantastiskt god omsorg och vård den korta tid han vistades på Kortbo Vinkelbo. Nu är Joel återförenad med sin kära Verna och sina föräldrar och alla syskon. Joel saknas av oss samt många vänner och bekanta. Svägerskan Gudrun