В Швеции отклонена попытка отменить правило выделения 1% бюджета на искусство

I Kalmar kommunfullmäktige debatterades nyligen enprocentsprincipen, som innebär att cirka en procent av kostnaden vid ny-, om- eller tillbyggnation avsätts för konstnärlig gestaltning. Sverigedemokraterna ville med en motion avskaffa principen i Kalmar kommun. Enligt motionen ska i stället inköpen beslutas separat och behovsprövas utan en fast procentsats. Därtill skulle de medel som avsätts enligt principen användas till kärnuppgifter som skola och omsorg. Annons Motionen föll – och gott det, för den faller på sin egen orimlighet. Som Kristdemokraterna invänder i en reservation gav motionärerna inget förslag om hur dessa summor skulle tillfalla skola och omsorg rent praktiskt. Det är trots allt inte möjligt. Annons Att slopa enprocentsprincipen skulle förvisso göra enskilda byggen billigare, men det frigör inga medel för andra ändamål. De pengar som är avsatta eller lånade för ett byggprojekt är trots allt en investering och kan inte flyttas till driftskostnader för till exempel skola. Sverigedemokraterna vilseleder invånare och skapar en onaturlig konflikt när de ställer konsten och kommuners kärnuppgifter mot varandra. Det är symptomatiskt för hur partiet återkommande angriper offentlig konst. Men att Sverigedemokraternas resonemang inte håller innebär inte att kommunens hantering av principen ska slippa kritiska frågor. Men att Sverigedemokraternas resonemang inte håller innebär inte att kommunens hantering av principen ska slippa kritiska frågor. Det är anmärkningsvärt att debatten kantades av diskussion av principen, men inte hur den faktiskt tillämpas. Ett yttrande från kulturchefen saknar helt siffror och debatten blev därför rent teoretisk. Frågan är om kulturförvaltningen har tillräcklig överblick över hur principen tillämpas i kronor och ören. Tolkas principen som princip eller regel? Det finns skäl att misstänka det senare. Kulturchef Mathias Lafolie skriver i sin tjänsteskrivelse: ”Konstnärlig gestaltning är inte symboliska satsningar utan är en del av kärnverksamheten.” Annons Annons Kommuner måste inte arbeta med kultur, men många väljer att göra det – vilket är gott. Kulturen är viktig, men den är inte en lagstadgad kärnuppgift på samma sätt som skola, omsorg och infrastruktur. Just därför måste också tillämpningen tåla diskussion. Det går dock inte heller att behandla principen som orörbar. Särskilt när byggkostnader skenar, skenar pengarna för inköp av konst. Men grundproblemet är att byggen har blivit okontrollerbart dyrare. Samtidigt finns det värde i offentlig konst. Enprocentsprincipen bidrar till att värna kulturarvet och främja lokal konst. Principen har dessutom en lång historia. Riksdagen beslutade om principen 1937 och i dag tillämpar 41 procent av landets kommuner och 19 av regionerna den. Men i kommun efter kommun, region efter region, väcker Sverigedemokraterna motioner om avskaffande av principen till förmån för skola och omsorg. Och i kommun efter kommun, region efter region, faller deras förslag. Det rimliga är alltså att granska hur enprocentsprincipen tillämpas – inte att låtsas som att konstpengar utan vidare kan trollas om till fler lärare eller fler händer i omsorgen.