Шведка лишилась пособия после получения подарка сыну: власти контролируют каждый копейку

Jessica tvingas leva på bidrag – när sonen fick en swishgåva sänktes ersättningen 11 000 kronor i månaden ska räcka till henne och sonen, sedan arbetslösa Jessica Axelsson blivit utförsäkrad. När sonen fick några hundralappar i gåva minskade det stödet den månaden: ”Myndigheterna har totalkoll på mitt konto.” ”Sedan sist har jag förlorat min sjukpenninggrundande inkomst, SGI, och blivit utförsäkrad. Numera lever jag på olika former av bidrag: försörjningsstöd, bostadsbidrag, underhållsbidrag för min son och barnbidrag. Totalt ger det runt 11 000 kronor i månaden att leva på, så det är verkligen inte lätt. Att leva med försörjningsstöd innebär att myndigheterna har totalkoll på mitt konto. När min son nyligen fyllde år swishade en släkting ett par hundralappar i present till honom. Då drogs det direkt av på nästa utbetalning, fast det inte var till mig – det var till honom. Nu när det har varit sommarlov är det extra svårt med ekonomin. Man vill ju kunna ta en fika tillsammans med sitt barn. Eller köpa en glass utan att tänka sig för. Jag kämpar hela tiden med att få pengarna att räcka. Nyligen skadade jag fingret. Penicillin kostade 1 000 kronor. Sedan fick jag svamp av penicillinet och var tvungen att köpa medicin mot det för 400 kronor till. Den månaden levde vi på väldigt billig mat.” ”Jag upplever att Sverige inte är för alla. Jag har jobbat och slitit ett helt liv. Ändå kan SGI:n försvinna på mindre än en minut. Mina anställningar inom flera tunga yrken har gjort att min kropp har tagit stryk. Därför kan jag inte ta alla jobb. Jag behöver en viss anpassning och kan troligtvis inte jobba heltid. Men det måste ju gå att hitta en lösning så att också jag, och andra i liknande situationer, kan arbeta och bidra till samhället. Jag skrev ju till statsminister Ulf Kristersson och sökte jobb. Det var ett sätt att försöka uppmärksamma honom på att stödet till oss arbetslösa behöver individanpassas utifrån var och ens förutsättningar. Jag tvingas lägga massor av tid på att söka jobb som jag i praktiken vet att jag inte klarar av. Stödet från Arbetsförmedlingen lyser med sin frånvaro. Mina ’personliga’ handläggare byts hela tiden ut och är svåra att få tag på.” ”När jag var uppe i Stockholm och lyssnade på partiledardebatten i vintras, en resa som tidningen Arbetet ordnade, sprang jag på Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson efteråt. Då passade jag på att ge henne min arbetsansökan också. Hon lyssnade, men inte heller därifrån har jag fått någon återkoppling. Det som gör sommaren lite lättare är att vi bor i Kalmar, nära Öland. Jag är tacksam att kommunen har gett alla ungdomar gratis busskort över lovet. Det har betytt mycket för min son. Han har kunnat åka till badstränder och göra utflykter med kompisar. Annars hade vi inte haft råd. Jag tappar ibland modet och hoppet. Men jag försöker komma ihåg att det här handlar om politik och system och att inte lägga för mycket skuld på mig själv. Vi måste i stället göra vad vi kan för att förändra.”