Лидер ЛГБТК-организации предупреждает: голосование за правые партии в Швеции ставит под угрозу права трансгендеров

Jag minns tydligt det första valet jag fick rösta i, 2014. Det var med glädje jag gick till vallokalen. Jag kunde se alla frågor när jag gjorde mitt val. Skola, sjukvård, ekonomi, allt. Detta eftersom jag visste att sju av åtta partier i alla fall inte tänkte arbeta för att skydda mina grundläggande mänskliga rättigheter. Tyvärr har högern bekänt färg och den färgen finns inte på regnbågsflaggan. När en politiskt aktiv KD-representant kritiserar hbtq-rörelsen för att uppmuntra “en promiskuös livsstil” känns det som att rätten till vår frihet är starkt villkorsbunden till lydnad mot deras konservativa sensibiliteter. Samtidigt håller deras partiledare ett brandtal under deras Riksting där hon definierar transpersoners rätt att själva definiera sitt kön som ett könskrig. Det är retorik som gör en mörkrädd. Jag har haft stor respekt för L:s och M:s kamp i intern motvind för att få igenom den lag som KD nu demoniserar. Tyvärr känns en röst för dessa partier nu som en röst för en regering där majoriteten vill avskaffa den här lagen och därmed motverka hbtq-personers rättigheter. Det är inte heller någon hemlighet att SD har motverkat transpersoners rättigheter sedan de tillträdde riksdagen. Så tidigt som under deras första mandatperiod, i maj 2013, röstade SD mot den motion som upphörde kravet att transpersoner skulle bli tvångssteriliserade innan de fick byta juridiskt kön. Konsekvenserna av SD:s inflytande har börjat framträda i de kommuner som de styr och har styrt. Prideflaggor slutade hissas i Sölvesborg under åren de styrde, och luciatåget på Bollnäs folkhögskola ställdes in eftersom det inte betraktades som traditionellt nog då lucian råkade vara icke-binär. Att dessa två partier bildar majoriteten i en borgerlig regering skapar ett skräckscenario för hbtq-personer. På valdagen känns det inte som att vi röstar för ett av åtta partier; det känns som att man har huvudet på en giljotin och väntar på att se om klingan faller. De högervindar som blåser gör det tydligare än någonsin att hbtq-personers rättigheter behöver stärkas ytterligare, annars känns varje val som en skräckhistoria och inte ett firande av demokrati. Luna Eriksson, ordförande RFSL Västernorrland