В Швеции предложена новая коалиция из социал-демократов, христианских демократов, центристов и «Зеленых»

REPLIK. Victor Malm kallar mig ”högerheterodox” på en förlagsfest. Med en filosofisk bas i fosterländsk konservatism, ett ungdomsförflutet inom Timbro och en realpolitisk respekt för socialdemokratin är jag väl det. Hur tänker en sådan skvader om valet? Lars Trägårdh och jag har förvisso föreslagit en regeringskoalition mellan S och Tidöpartierna, vilket Per Wirtén kritiserade på den här sidan förra veckan. Men det mest aptitliga realistiska alternativet är i dagsläget ett samarbete mellan S, KD, C och MP. Ett sådant styre – Gambiaregeringen kallad, efter landets rödblågröna trikolor – samlar 186 mandat. Som historiker kan jag konstatera att kohandel är något naturligt i svensk politik. Motsättningarna mellan MP och KD är knappast så stora att de inte kan jämkas samman. Och Ebba Busch är den stora entreprenören i svensk politik, som varje gång har tagit det första steget mot det förment otänkbara när makten hägrat. Som historiker kan jag konstatera att kohandel är något naturligt i svensk politik. En Gambiaregering skulle gripa tillbaka till 1930-talets krisuppgörelse mellan Bondeförbundet och S. ”Man kände att demokratin ingalunda var dömd till ‘evigt käbbel’, utan besatt en handlingsduglighet som kunde och borde tillvaratas”, skrev Per Albin Hansson senare. Man kan fråga sig om inte partiväsendets inbyggda egoism har fått alltför stort spelrum sedan dess. Hur skulle en rödblågrön regering, som i bästa fall bygger vidare på Hanssons anda av handling för Sveriges väl, kunna se ut? Några exempel: Vid Magdalena Anderssons sida i statsrådsberedningen ser jag Morgan Johansson som EU-minister. Johansson, nu utrikespolitisk talesperson, behöver en reträttpost då Ebba Busch blir utrikesminister, flankerad av biståndsminister Daniel Helldén. Om finansdepartementet besätts av finansminister Mikael Damberg, finansmarknadsminister Jakob Forssmed och civilminister Martin Ådahl får S, KD och C alla inflytande över finanspolitiken. MP får köpas ut med att Amanda Lind blir klimat- och miljöminister. I gengäld blir Kristdemokraternas Peter Kullgren infrastrukturminister. Anders W Jonsson vaktar karensavdraget i egenskap av socialförsäkringsminister för C. Som motvikt utses Susanna Gideonsson till arbetsmarknadsminister. S får även justitie- och försvarsdepartementen. Lawen Redar leder ett nytt kultur- och integrationsdepartement. Tidenredaktören Payam Moula blir utbildningsminister. Annorlunda uttryckt: alla får en vinst, alla får svälja något de ogillar. I denna skiss får var och en ansvar för sina hjärtefrågor, medan brännbara områden som socialförsäkrings- och arbetsmarknadspolitiken präglas av balans och ett givande och tagande. Annorlunda uttryckt: alla får en vinst, alla får svälja något de ogillar. Vid en Tidöförlust är Gambialösningen den mest konstruktiva för Sverige. Den utesluter inte bara ett politiskt subversivt V från makt utan skiljer det äntligen från S, samtidigt som de flesta av Tidöregeringens reformer kan vårdas. Ebba Busch säljer svensk industri till utlandet. Om MP ändå sätter sig på tvären kanske M kan övertygas att låta sig kallas in under fanorna. Av Johan Wennström Johan Wennström är fil dr i statsvetenskap och författare. Hans senaste bok är ”Sveriges sak var vår”.