Скандинавская винная революция: шведские вина уже начали менять рынок

"Gretchen, stop trying to make fetch happen! It's not going to happen!" Har man suttit några år som kulturredaktör är det lätt att känna igen sig i Regina Georges frustrerade ”Mean girls”-citat. Alla dessa ambitioner och löften, dessa ständiga nästan-genombrott. Som ett Kødbyen i Göteborg. Eller VR- och 3D-revolutionen. Vi väntar alltjämt på pappersbokens död och cd-skivans återkomst – och att barn ska gilla jazz. För att inte tala om den nya manligheten. Det är lätt att bli cynisk av alla falska rop, men precis som för Aisopos herdepojke händer det faktiskt att en och annan varg kommer lufsande. Efter år av ofullbordad Ringön-hajp sitter jag exempelvis själv på Bryggan då och då. Det kom liksom smygande, men plötsligt hade det hänt, Ringön var en grej. Precis som Zara Larssons USA-karriär. Den som väntade runt hörnet. Och sen nästa och nästa. Just när man avfärdat den fick hon hela världen att dansa till gräll skärmsläckarestetik. Nu vill jag föreslå ett nytt genombrott – den svenska vinrevolutionen. Sedan 1990-talet har Sverige varit ett vinproducerande land. Och lika länge som det funnits rankor att tala om har man tjatat om potentialen. Nu håller den på att förverkligas. Tror jag. I somras var jag på roadtrip i nordvästra Skåne, mer specifikt Kullahalvön, och vi var inte ensamma. Den stora uteserveringen på Arilds vingård var full av tyskar och holländare på besök i ”Nordens Toscana”. Visst låter det lite som en gliring förresten? ”Nordens Toscana”. Det är det inte. I stället är det bilden av den skånska vinmyllan som just nu rullas ut i exempelvis The Economist. Och vet ni vad ... den är faktiskt inte heeelt orimlig. Runt Kulla- och Bjärehalvön ligger nio gårdar som nu gått samma i en egen vinregion de kallar ”Terra Skåne”. De är i olika storlekar, från småskaliga Aftonmora och Aplagården, till just Arild som med sina nära 40 hektar är störst i Norden. I fjol producerade gården 55 000 liter vin. Det kan tyckas mycket men är bara ett par fjuttiga procent av vad Systembolaget krängde av storsäljaren Castillo de Gredos samma år. Fast då är inte poängen heller att Terra Skåne-vinerna ska fylla Systembolagets hyllor. Åtminstone inte än. I stället är det den nya gårdsförsäljningen som blivit en game changer. Trots att den bara är på prov till 2031 har infrastrukturen tagit fart i regionen. Hotellverksamhet och glampingtält trängs med rankorna. Mellan företagare och kommuner talas nu om turismstrategier och shuttlebussar. I sin marknadsföring återkommer man till ord som ”kvalitet” och ”hantverk”. Man kallar regionen för ”den nya gamla världens viner”, alltså en typ av förlängning på den Europeiska vintraditionen. Och trots den karga breddgraden och gårdarnas ungdom har de svenska vinerna faktiskt börjat få ett gott rykte. Som Kullabergs Immelen (2022) som i fjol serverades på Nobelbanketten till piggvar färserad med pilgrimsmussla och sockertång. Och nej, det är inte bara den svenska arbetshästen solaris som odlas. Här finns nu klassiker som pinot noir, gamay och chardonnay, samtidigt som bönderna prövar sig fram med nya druvsorter och hybrider. ”Allt som går att odla i Tyskland fungerar här”, berättar man under provningen på Arilds vingård. Vinodlingen är förstås inte heller begränsad till nordvästra Skåne. Det finns i dag runt 50 kommersiella vingårdar i Sverige och de blir ständigt fler och större. Om det i framtiden blir lika naturligt att be om svenskt vin som svenskt öl på restauranger och systembolag i Göteborg är ovisst. Men en sak är tydlig: den svenska vinrevolutionen är inte längre på väg. Den har börjat.