Безработный из Швеции: проблема не в иммигрантах, а в кризисе для всех

Felipe är fast i arbetslöshet: ”Inte ett invandrarproblem – det är allas problem” Felipe känner mycket frustration över sin tillvaro som arbetslös. ”Det påverkar den psykiska hälsan att ständigt vara beroende av andra människor för att överleva”, säger han. ”Inte mycket har förändrats sedan förra sommaren. Min fru känner sig som en flykting i det här landet – trots att hon är född i Sverige, med svensk mamma och finsk pappa – eftersom hon inte kan ha ett stabilt liv på grund av hur svårt det är för mig att få jobb. Om jag inte hade haft ekonomiskt stöd från min familj hade jag redan varit tillbaka i Brasilien. I närområdet kommer det ut jobbannonser varje vecka. Jag har fått några telefonsamtal sedan förra året. Det som frustrerar mig är att många jobb kräver två års erfarenhet. Det begränsar människors möjligheter att få jobb. Det känns som att företag inte längre vill utbilda folk – även om det bara hade krävt några veckor.” ”Det händer allt oftare att jag söker en tjänst och sedan får beskedet att tjänsten dras tillbaka – att företaget bestämmer sig för att inte anställa någon alls. Det känns som att arbetsmarknaden krymper. Jag har börjat tänka att jag måste bredda mina möjligheter. Jag har lagt många år på att ta min masterexamen i kemi, men det spelar ingen roll om jag inte kan få ett jobb. Jag har börjat läsa elinstallation på Komvux. I slutet av utbildningen ska man göra praktik, och jag hoppas att praktiken faktiskt kan leda till ett arbete. Det känns inte som att politiken lägger tillräckligt med krut på att lösa arbetslösheten. Allt handlar om invandring, invandring, invandring. Och det gäller inte bara mig – jag har det extra svårt eftersom jag är invandrare, men jag hör samma sak från svenskfödda personer som har haft svårt att få jobb i flera år. Alla som står utanför arbetsmarknaden har det svårt. Det är inte ett invandrarproblem. Det är allas problem.” ”Jag skrev in mig på Arbetsförmedlingen för att jag trodde att de hade kontakter med företag och kunde hjälpa människor in på arbetsmarknaden – men allt de verkar göra är att kontrollera att ingen fuskar med arbetslöshetsersättningen. Även om vi klarar oss just nu så påverkar det den psykiska hälsan att ständigt vara beroende av andra människor för att överleva. Det är därför jag blir så frustrerad när folk säger att arbetslösa är lata. Att bara sitta hemma hela dagarna och inte ha något att göra är inte bra för mig. Jag gör inte det här för att jag vill. Jag vill arbeta. Jag vill kunna försörja mig själv. Just nu lever vi mest dag för dag. Hur ska vi kunna planera framtiden när vi inte vet vart vi är på väg?” Berättat för Ronja de Boer