Журналистка Эмми Бэкленд критикует СМИ за расовую предвзятость в освещении преступлений

Jag har allt oftare lagt märke till hur medier lyfter fram gärningspersonens utländska bakgrund när de rapporterar om brott. När det däremot handlar om en vit svensk man eller kvinna verkar den informationen sällan vara lika viktig. Varför är ursprunget relevant i det ena fallet, men inte i det andra? När jag pratar med skolkamrater och vänner märker jag hur detta påverkar synen på olika grupper. Det som börjar med att enskilda personer begår brott kan snabbt övergå i generaliseringar där en hel folkgrupp dras över en kam. Det som stör mig mest är att mediernas rapportering kan bidra till att skapa ett “vi och dem”. Annons Annons Jag vet att statistiken visar en överrepresentation av personer med utländsk bakgrund bland misstänkta för vissa brott. Det ska vi kunna prata om utan att blunda för fakta. Men statistik på gruppnivå säger ingenting om huruvida en enskild människa är farlig eller kriminell. Själv känner jag som vit svensk kvinna inte automatiskt mindre rädsla inför en svensk gärningsperson än inför någon med utländsk bakgrund. Om etnicitet är relevant att lyfta fram när gärningspersonen har utländsk bakgrund, borde samma princip gälla när gärningspersonen är svensk och vit. Annars riskerar vissa människor att få vara individer, medan andra blir representanter för en hel grupp. Ett brott begås av en individ, inte av en hel folkgrupp. Emmy Backlund