Вдова шведского парня, погибшего в ДТП с квадроциклом, нашла силы жить ради двух сыновей

Det har gått sex veckor sedan olyckan med fyrhjulingen i Vattrång. Vännerna Erik Sundin och Mathilda Mickelsson var på väg till en födelsedagsfest när de plötsligt kraschade på en skogsstig. Mathilda är i dag förlamad från bröstet och ner. Eriks liv gick inte att rädda. – Mitt liv har vänts upp och ner. Mathilda är en av mina bästa vänner, och Erik var ju liksom mitt allt. Vi hade varit tillsammans i 17 år, säger Erica Saarenpääs. Paret hade varit tillsammans sedan de var i 20-årsåldern och såg framför sig en framtid som skulle vara för evigt. – Vi hade tänkt leva tillsammans tills döden skiljer oss åt. Och nu gjorde den tyvärr det alldeles för tidigt, säger hon. I sorgen efter olyckan är det parets söner på nio och 12 år som får Erica att orka fortsätta. – Jag är glad att jag har dem, för att det gör ju att jag vill leva vidare och kriga på, säger hon. Ett otroligt starkt band Bandet mellan Erica, Erik och den skadade vännen Mathilda var så starkt att Erik skämtsamt brukade kalla Mathilda för ”sin andra fru.” Ett skämt som blev en del av deras allra sista samtal. – Det sista jag sa till Erik innan han åkte var ”jag älskar dig”. Vi pussades och han sa ”jag älskar dig också, och nu ska jag åka och hämta hit min andra fru”, säger Erica och fortsätter: – Mathilda var alltid med oss när hon var hemma i norr, hon är en i familjen. Erica lärde känna Mathilda för 16 år sedan när hon började rida Mathildas hästar. I lördags träffade Erica vännen för första gången sedan olyckan. – Vi fick en jättefin stund tillsammans och det kändes jättebra att få träffa henne, säger Erica. ”Du är mitt hjärta” När Erica ser tillbaka på livet med sin man är det bilden av en hjälpsam, genuin och underbar pappa med en alldeles särskild humor som träder fram. – Han skämtade jämt och jag hoppas ju fortfarande att allt bara är ett av alla hans skämt. Att han snart ska komma in genom dörren och bara, surprise! För Erica var hennes man hennes stora trygghet. – Han fanns alltid där. Han var den första jag ringde, vare sig det var något positivt eller negativt, säger Erica och fortsätter: – Jag kunde säga till honom att ”du är mitt hjärta, och inte bara för att jag älskar dig, utan för att jag inte kommer kunna leva utan dig”. Men nu gör jag ju det, och har gjort det i sex veckor, konstigt nog.