Жительница Швеции призвала запретить выгул собак на детских площадках ради безопасности детей

För två helger sedan var jag med min son på Fladdermuslekplatsen. Medan jag gungade honom såg jag en äldre kvinna komma dit tillsammans med sina två barnbarn, som var ungefär 10–12 år gamla. Hon hade med sig sin hund. Till en början stod hon en bit bort och tittade på barnbarnen. Efter en stund kom hon närmare. Jag sa då vänligt till henne att hundar inte får rastas på lekplatsen. Hennes svar var att hon stod utanför själva lekområdet och därför inte tyckte att det var något problem. Men hunden var inne på området och kissade bredvid en soptunna, mitt i parken. Därefter gick hunden genom parken och kvinnan satte sig på en bänk för att kunna se sina barnbarn leka. Det här fick mig att fundera: Varför ska det vara så svårt att respektera reglerna på en lekplats? Det handlar inte om att jag är emot hundar eller hundägare. Men en lekplats är en plats där barn ska kunna leka tryggt. Alla barn tycker inte om hundar. Vissa kan vara rädda, andra kan ha allergier. Dessutom är det inte särskilt trevligt eller hygieniskt när hundar kissar i en miljö där små barn leker. Om det finns regler som säger att hundar inte får rastas på lekplatsen, borde de gälla även när hundägaren själv anser att hon står ”utanför lekområdet”. En hund behöver inte springa runt bland barnens lekredskap för att ändå påverka miljön. Vi vuxna måste kunna visa hänsyn till varandra. Hundägare har gott om platser där de kan rasta sina hundar – men en lekplats borde få vara en trygg och ren plats för barn. Låt lekplatser vara lekplatser. Våra barn förtjänar det. Mitra Mohammadi