В Харькове открылись подземные школы: уроки проходят в бункерах при поддержке США и Тайваня

Jag släpps in genom dörren till något som ser ut som ett förråd och går ner för en trappa. En liten värld öppnar sig flera meter under mark: Färgglada klassrum, grupprum, kafeteria, sjuksköterskerum med mera. Väggarna pryds av undervisningsteman: England, rymden, författarporträtt, viktiga platser i den egna staden, eller visdomsord och budskap, gärna med ett lokalpatriotiskt stråk. Jag befinner mig i en av Charkivs underjordiska skolor, i Novobavarskyj-distriktet, ett av stadens nio administrativa distrikt. Det är tio dagar till skolstarten så några barn finns ännu inte här, men förberedelserna är igång. Rektorn Larysa Zjolnovatj visar mig stolt i lokalerna. Varje klassrumsinteriör har sin historia. Kunskap om Charkiv är en röd tråd. Och det är en kamp. Det tidigare bortträngda och undangömda ukrainska Charkiv har trätt fram och kämpar om plats i medvetandet hos en uppväxande generation. En än mer grundläggande kamp är själva möjligheten att ha klassrumsundervisning i Charkiv. Med bara tre mil till landsgränsen är det ont om tid att ta sig i skydd vid ryska luftangrepp. 2022-2024 var de allra flesta av Charkivs skolbarn hänvisade till distansundervisning. Kriget kom direkt efter en period med covid-restriktioner då barnen till övervägande del hade sin skolgång på distans. Det håller inte långsiktigt, insåg de ansvariga i Charkiv och på andra frontnära platser i Ukraina – och började iordningställa skollokaler under jord. Inledningsvis var det några klassrum nere i tunnelbanan och i skyddsrum. På vissa platser tilläts barnen gå i vanliga skolor med kort väg till skydd. Skolgången i Ukraina tillhör det som drabbats hårdast av kriget. Men det stora skiftet är dessa regelrätta skolor under jord. Den skola jag besöker stod klar i januari 2025. Grundplåten på motsvarande 20 miljoner kronor gavs av Taiwan, enligt uppgift från Charkivs borgmästare. Charkiv stad fyllde på med medel som saknades. USAID stod för inköp och installation av skolinventarier. Det skedde inom ramen för programmet Democratic Governance East som avvecklades efter maktskiftet i Vita huset. Novobavarskyj-distriktet har nu en underjordisk skolplats för cirka 1 500 av sina 6 000 skolelever. Barnen går i skift två eller tre dagar i veckan, beroende på årskurs, och har resten av tiden undervisning på distans. Fria skolmåltider ingår. Maten tillagas i kök ovan mark och bärs ner. Barnen äter i klassrummen eller i kafeterian. Till vårterminen kommer ytterligare en sådan skola stå klar, vilket då betyder att hälften av distriktets barn kan undervisas på det här sättet. Jag besöker skolbygget som framskrider fort. Alla väderkänsliga delar behöver bli klara innan det blir kallt och fuktigt. De underjordiska skolorna är populära hos familjerna. Det är tryck på att låta barnen gå här. Samtidigt är det en omställning för eleverna, berättar Viktoria Vybranna från distriktets utbildningsförvaltning. De som aldrig har gått i riktig skola har behövt lära sig till synes självklara saker om vad det innebär att undervisas i ett klassrum, hur man beter sig på en skola och så vidare. Skolgången i Ukraina tillhör det som drabbats hårdast av kriget. Så länge det pågår kan man inte tala om fullgoda skolmiljöer på frontnära platser. Men dessa underjordiska lösningar kommer nära. Det här är också ett område där pengar från partnerländerna gör oerhört stor nytta.