Задержку с введением ограничений для электросамокатов на Аландских островах объяснили перераспределением ресурсов и отпуском чиновника

När jag ville reda ut vad som hänt i elsparkcykelärendet hittade jag landskapsregeringens lagstiftningspromemoria om ny lagstiftning för lätta elfordon och motoriserade cyklar. Promemorian inleds med ÅHS skrivelse om olyckorna sommaren 2024, där ÅHS ansåg att en reglering av framförande under alkoholpåverkan är absolut nödvändig. Under rubriken ”gällande lagstiftning” definieras ett ”lätt elfordon” som ett fordon med högst 1 000 watt och en hastighet på högst 25 km/h. Vidare framgår att Finland vid tillfället stod i beråd att införa både promillegräns och åldersgräns för elsparkcyklar och andra lätta elfordon – medan Sverige varken har åldersgräns eller promillegräns för elsparkcykel. I sitt eget PM 2025 konstaterar landskapsregeringen att ”skadepanoramat har potential att orsaka livslång invaliditet eller till och med dödsfall”. Trots detta stannar man under ”Förslag till åtgärder” vid att man ska ”utreda möjligheten att införa promillegräns” och ”utreda möjligheten att införa en åldersgräns”. Varför bara utreda – och inte föreslå? En del av förklaringen kan vara en missuppfattning om vad som faktiskt gäller i Sverige. Enligt Wikipedia är en cykelklassad elsparkcykel i Sverige ett fordon med max 250 W och en topphastighet på 20 km/h, som ska framföras som en cykel. Den finska lagstiftningen – som gäller på Åland – tillåter en elsparkcykel med upp till 1000 W, det vill säga fyra gånger så kraftig motor och märkbart snabbare acceleration. Accelerationen påverkas dessutom av vikten: en vuxen man med spark väger omkring 100 kg, en tolvåring med spark cirka 50 kg – och accelererar därför betydligt snabbare. Hastigheten får dessutom vara 25 km/h, vilket är snabbare än man normalt cyklar. Det som saknas i jämförelsen är att Sverige faktiskt har en annan fordonstyp: en mopedklassad elsparkcykel med högst 1 kW och max 25 km/h. Den klassas som moped II och kräver nykterhet, 15 års ålder, registrering, försäkring, och t o m förarbevis. Det är den här fordonstypen – inte den cykelklassade – som borde jämföras med den finska ”elsparkcykeln”. Påståendet i promemorian att Sverige saknar ålders- och promillekrav för elsparkcyklar är alltså korrekt i sig, men vilseledande, eftersom det handlar om två helt olika fordonstyper. Är det detta missförstånd som ligger bakom den vaga skrivningen om att bara ”utreda möjligheten” till ålders- och promillegräns? Eller finns det en mer ideologisk förklaring till fördröjningen – är elsparkcykeln en helig ko? Det finns de som ser elfordon som särskilt hållbara och viktiga av den anledningen, och som kanske inte ser antalet skadade i trafiken som ett lika stort problem. Vi minns väl alla hur snabbt och kreativt det gick till när minister Gunell (S) beslöt att elektrifiera en gammal linfärja för fyra miljoner euro, av just klimat- och hållbarhetsskäl? Så, minister Gunell (S): varför och hur länge dröjer lagstiftningen om elsparkcyklar? Kanske vi hamnar i valdebatt 2027 om elsparkcyklarna? STEPHAN TOIVONEN ÅLÄNDSK DEMOKRATI För att läsarna inte ska få felaktig information vill Nya Åland komma med ett förtydligande: orsaken till att lagstiftningen dröjer är att landskapets resurser har prioriterats till självstyrelselagsrevisionen. Att lagstiftningen här har dröjt beror också på att en tjänsteman har varit föräldraledig. Detta har Nya Åland skrivit om och även påtalat för Stephan Toivonen i en e-postkonversation. Han ville ändå publicera insändaren.