Финская семья провела год без покупок: как отказ от потребления изменил их жизнь

Laura Koivisto i Uleåborg hade länge känt att familjen hade för mycket av allt möjligt i sitt hem. När hon fick sitt andra barn märkte hon att det tog mycket tid att ta hand om grejer. Att det helt enkelt fanns alltför mycket saker hemma. Det ledde till tanken på ett års köpstopp. Året var 2021. Endast mat och sådant som behövs i vardagen, till exempel tandkräm, schampo och bakplåtspapper, var tillåtet. Men inga kläder eller prylar. Hon fick sin man och de två döttrarna med på idén och grundade ett konto på Instagram kallat @kaikkeatarpeeksi där hon delade sina tankar om konsumtion i dagens samhälle. – Men jag hade ingen aning om hur livsomvälvande det här skulle komma att bli, säger hon. Reklamen väckte köpsug Reklamen som fanns överallt, på nätet och i e-posten var det svåraste, säger Laura Koivisto. Hon lämnade olika företags mejllistor och avslutade stamkundsavtal för att undvika köpimpulser. Men fortfarande fanns det mycket som lockade till köp på de sociala medierna. Första månaden gick familjen igenom sakerna de äger och funderade på varför de har dem och vilka minnen de bär. De påminde om barndomens jular och skolans handarbetstimmar, och minnena gav dem värde. Glädje över det man har Familjen Koivisto hade inte som mål att rensa ut grejer. De stoppade i stället den inkommande strömmen av prylar. I februari märkte Laura Koivisto att hon bättre såg skönheten i det som redan fanns hemma och att hon blev mer medveten om det verkliga värdet i sakerna hon redan hade. Ett vanligt misstag hos dem som rensar är att de gör sig av med saker för snabbt. Då finns en risk att det man gjort sig av med småningom bara ersätts med andra prylar. Det talas mycket om minimalism och på Youtube finns oräkneliga videor om så kallad decluttering, alltså hur man gör sig av med saker snabbt och hur bra man mår av det. Men problemet, som en del videor själva medger, är att strömmen av saker ofta inte stannar upp – tvärtom fylls hyllorna på nytt. Koivisto beskriver att det var en chock att märka hur mycket reklamen hade påverkat henne. Redan den första månaden frigjordes mycket tid till läsning, lek med barnen och handarbeten, i stället för att surfa på butikernas sidor. Shopping som tröst och belöning När Laura Koivisto i mars bröt benet under en skidtur och fick benet gipsat fick hon lust att trösta sig med att köpa någonting. – Jag märkte att jag hade för vana att belöna mig med saker. Jag började igen bläddra bland annonserna om sista chansen och extra rea. Då låg det nära till hands att ge upp hela projektet. Följande kris kom när den äldre dottern ville ha en viss svart munkjacka och svarta byxor med vida byxben. Koivisto försökte förklara att allt som behövs finns redan hemma, samtidigt som hon funderade om det betyder att dottern blir utan positiva barndomsupplevelser och känslan av att höra till gänget. Småningom lockade annonserna inte längre, tvärtom hade köpstoppet gett en stor lättnad i livet. När barnen växte ur kläderna donerade släktingar det som behövdes av det de haft och köpstoppet höll. Privata konsumtionsval väcker känslor hos andra Laura Koivisto talade mycket om familjens projekt och skrev på sociala medier. Hundratals människor började följa hennes inlägg på Instagram. Men hon noterade att de närmaste släktingarna fick skuldkänslor och upplevde att de gjorde fel när de shoppade. – Köpstopp är ett känsligt ämne som lätt ger folk skuldkänslor. Men det viktiga är ju att man reagerar på sitt köpande och tänker efter. Tillräcklighet är att leva inom miljöns gränser Familjen Koivistos köpfria år är ett sätt att leva enligt begreppet tillräcklighet. Det är ett begrepp som beskriver motstånd mot överkonsumtion. Enligt forskaren Tina Nyfors, som nyligen disputerade i ämnet vid Helsingfors universitet, lever omkring 40 procent av världens befolkning redan inom gränserna för ekotillräcklighet. Hon menar att klimatpolitiken skulle kunna lära sig av dessa människor. Deras sätt att leva har en måttlig inverkan på klimatet samtidigt som de har en skälig levnadsnivå. Nyfors undersöker hur tillräcklighet skulle kunna bli vanligare i samhället som ett sätt att hantera klimatförändring. För att hitta svar undersökte hon två olika sätt att styra samhället mot tillräcklighet. Det ena är officiell klimatpolitik och det andra är miljörörelser och gräsrotsinitiativ. ”För närvarande finns det nästan inga element av tillräcklighetstänk inom klimatpolitiken”, skriver Tina Nyfors i ett pressmeddelande. Köpstoppet ledde till bestående förändring för familjen För familjen Koivisto fungerade året med köpstopp så att de numera köper det mesta begagnat. Laura Koivisto säger att det köpfria året hjälpte dem att slippa reklamens konsumtionspress. – Vi har också gått med i en utmaning där man bara får köpa fem nya plagg per år. Det har vi följt de senaste åren. Den tiden som förut gick till inköp av olika slag har familjen använt till utflykter, biblioteksbesök och läsning. Koivisto upplever inte att de saknade eller missade någonting. Skulle du göra om projektet på lika hårda villkor? – Inte lika strängt, men jag kunde nog med lätthet göra om det, och tycker om idén att jag kan köpa det mesta begagnat. Koivistos budskap är att man inte behöver hålla köpfritt ett helt år. Det räcker att man gör det någon vecka i taget eller för någon kategori åt gången. Till exempel kan man låta bli att köpa kläder i några månader och minska på den mängd reklam man får. – Fundera på varför du köper mycket och vad som skulle vara tillräckligt. Har du funderat på att minska dina inköp eller hålla köpfritt en tid? Berätta i kommentarsfältet.