Финская лаестадийская церковь разрешила приходам самостоятельно назначать священников без теологического образования

Förra veckan gick Laestadianernas fridsföreningars förbund LFF:s styrelse ut med en skrivelse till bönehusföreningarna. I den listar man saker som bönehusen själva ska kunna besluta om, bland annat hur ofta man firar nattvard och vilka man kallar till predikanter. Man tar också upp prästvigning för predikanter ”med eller utan formell teologisk utbildning” som ett alternativ. LFF öppnar för att enskilda bönehusföreningar själva ska kunna ordna prästvigning. Borgå stift varnar för att sådana lösningar kan föra rörelsen längre bort från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. LFF:s styrelseordförande Leo Snellman ser skrivelsen som ett nödvändigt förtydligande, inte en revolution. – Inte är det direkt några stora förändringar, så har det fungerat också tidigare. Men vi tyckte det behövs ett litet förtydligande, säger Snellman. Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand säger att skrivelsen uttrycker ett alternativ som LFF lyft fram i diskussionen som förts det senaste halvåret. – Man säger dessutom att varje bönehusförening får välja sin väg själv, och det betyder att det i framtiden kan bli ganska olika vilka de här vägarna är, säger Åstrand. Prästvigningen en stötesten Kärnfrågan bakom konflikten är skillnaden i ämbetssynen. LFF:s uppfattning är att endast män kan prästvigas. Sedan den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland slutade prästviga personer som vägrar samarbeta med kvinnliga präster har LFF:s väg till egna prästvigningar blivit allt mer aktuell. – Det är en dörr som nu är stängd inom evangelisk lutherska kyrkan tyvärr, säger Stig-Erik Enkvist, som är verksamhetsledare vid LFF och själv blivit prästvigd inom den ingermanländska kyrkan. Nu erbjuds och uppmuntras män inom deras samfund till teologistudier vid institut och institutioner, som Finlands teologiska institut som enbart utbildar manliga präster. Enkvist understryker att alternativen till de finländska universiteten är av högsta klass. Enkvist tycker ändå att även de finländska universiteten erbjuder goda teologiestudier. – Jo, de är fullgoda utbildningar, men då evangelisk lutherska kyrkan i Finland beslutat att inte prästviga de med en apostolisk syn på ämbete, så betyder det att man har möjlighet till prästvigning via de andra utbildningslinjerna, säger Enkvist. Samtidigt innebär självständiga prästvigningar enligt biskopen ett steg bort från den evangelisk-lutherska kyrkan. – Inom vår organisation, det vill säga Lutherska kyrkan i Finland, så känner vi ju inte igen prästvigningar som utförs vid sidan av. Kan man säga att prästvigningen är något av en röd linje i sammanhanget? – Vill något samfund prästviga så gör man ju det. Men då måste man vara medveten om att man framstår som ett eget samfund, och då är man utanför den kyrkliga modellen, säger Åstrand. Diskussioner i god anda I våras blev frågan om prästvigningar aktuell i och med att två personer som är vigda till diakoner inom den ingermanländska kyrkan i Ryssland installerades som pastorer i Risöhälls bönehusförsamling i Larsmo. Efter installationen har man fört diskussioner mellan stiftet och väckelserörelsen. Biskop Åstrand säger att de har förts i god anda. – Vi har kunnat röra vid de svåra punkterna i det som har följt i kölvattnet av den här pastorsvälsignelsen. Det tycker jag i sig är ett gott tecken. Frågan om väckelserörelsernas framtid inom den evangelisk-lutherska kyrkan har diskuterats flitigt de senaste åren, både inom LFF och Svenska lutherska evangeliföreningen SLEF. Åstrand säger att det under året har blivit tydligt att många av medlemmarna i bönehusföreningarna vill ha ett nära samarbete med sina lokalförsamlingar och inte är på väg att lämna kyrkan. Inom LFF ser man ändå en växande skara medlemmar som valt att träda ur lutherska kyrkan. – Vi har aldrig uppmanat någon att skriva sig ur kyrkan. Men de senaste veckorna har flera personer berättat att de valt att skriva ut sig. Det är deras beslut, och jag accepterar och högaktar det. Men faktum är att det är en stigande mängd, säger Stig-Erik Enkvist. Han beklagar att utvecklingen går i den riktningen, men förstår samtidigt skälet. – Absolut är det ett problem. Jag känner väldigt varmt för kyrkan. Men alltsammans kommer egentligen från biskoparnas linjedragningar, säger Enkvist och syftar på allt mera liberala värderingar. Han förutspår att kyrkan i Finland följer svensk modell och på sikt kräver att prästerna viger samkönade par. Han ser att ett sådant beslut skulle vara avgörande för ett fortsatt samarbete med den evangelisk-lutherska kyrkan. – Den dagen kyrkomötet godkänner att ändra på den äktenskapsordning som vår skapare lagt redan i lustgården, då kommer samarbetet inte längre att fungera, säger Enkvist. På LFF fortsätter arbetet utan några radikala förändringar. Men man följer noga med vilka indikationer som evangelisk-lutherska kyrkan ger. Och från Borgå stifts sida ser man det behövligt med en fortsatt dialog med laestadianrörelsen. Biskop Bo-Göran Åstrand vill i diskussionen gå in mer konkret på vad som är möjligt och inte möjligt i samarbetet mellan bönehusföreningarna och församlingen på orten. Den diskussionen kommer att föras tillsammans med den lokala kyrkoherden, i Risöhälls fall Daniel Björk, som nyligen valdes till kyrkoherde i Larsmo. Åstrand säger att många medlemmar inom den laestadianska väckelserörelsen är oroliga över hur vägen framåt ser ut. Han ser ändå ingen större medlemsminskning från vare sig väckelserörelsen eller församlingen. – Samtidigt kan vi ju inte ha den här situationen hur länge som helst, säger han. En splittrad rörelse En risk som Bo-Göran Åstrand ser är att de olika bönehusföreningarna väljer olika vägar framåt. Det skulle i så fall försvåra samarbetet med den lokala församlingen. – Skulle man tillämpa det här som man publicerat från LFF:s sida så får man ju onekligen en rörelse som till den delen går åt olika håll. LFF:s företrädare välkomnar en intern diskussion och uppmuntrar medlemmarna att ventilera olika åsikter, men man avvisar också risken för splittring. Snellman pekar på rekordstor uppslutning på sommarens möten. – Talet om splittring tror jag vi kan lägga åt sidan. Det är fråga om att människor mognar i olika takt till en ny situation i förhållande till vår kyrka, säger Stig-Erik Enkvist. Enligt Bo-Göran Åstrand är det svårt att säga hur allt utfaller innan man har gått diskussionen om vad som är möjligt i samarbetet. Han bedömer att saken kommer att klarna under de kommande månaderna. Det viktigaste är enligt biskopen att man kan föra en dialog med ömsesidig respekt. – Vissa saker är onekligen ställda på sin spets just nu. Men en väg framåt bör gå att hitta. Även på LFF hoppas man på en gemensam framtid, så länge det är möjligt att verka inom samma paraplyorganisation. Men det är ingen självklarhet. – Jag tror det hittas en smidig lösning, men jag har varit kyrkopolitiker sedan 1998 och enorma saker har skett, som vi från väckelserörelserna upplever blivit sämre. Så jag är synnerligen oroad, men vi får lämna den saken i Guds hand, säger Stig-Erik Enkvist.