Ушла из жизни Марianne Möller — легендарный культурный деятель и наставник финской театральной школы

Ansvarsbärande. Analytiker ut i fingerspetsarna. Ovanligt egofri. Oerhört bildad. En iakttagare med skarp blick och svart humor. Då man nämner namnet Marianne Möller för både äldre och yngre kulturpersoner, möts man snabbt av en rad adjektiv som alla pekar åt samma håll. Att hon ända sedan sina tidiga ledande poster på kulturfältet var en viktig påverkare, men en sådan som verkade ointresserad av att själv stå i strålkastarljuset. Istället var hon någon som fungerade som en mentor och viktig rollmodell, som vågade ta ansvar och kunde reda upp problem. Marianne Möller var en utpräglad nordist, redan från födseln. Hon kom till världen under en resa från Köpenhamn till Helsingfors, och så blev Stockholm hennes födelseort. Pappan Knud Möller var en dansk journalist som under flera år arbetade vid Rundradion (nuvarande Svenska Yle) i Helsingfors, mamman Birgit Möller var en tandläkare som växte upp i Helsingfors. Det nordiska följde henne också senare. Möller studerade nordiska språk vid Helsingfors Universitet innan hon satsade på en dramaturgiutbildning, då Finlandsinstitutet i Stockholm grundades utnämndes hon till institutets första direktör, senare fungerade hon i många centrala nordiska organisationer både i ledande positioner och som konsult, och bodde kring millennieskiftet i Köpenhamn i nästan tio år. Utöver det hann hon leda flera centrala finländska kulturinstitutioner, också under turbulenta tider. Höll bildningens och samtalets fana högt Marianne Möllers betydelse för ständigt nya generationer av teaterarbetare var stor, inte bara för att hon i femton år innehade olika ledande ställningar på Teaterhögskolan i Helsingfors. Ett av många beskrivande exempel är fallet med den stilbildande finlandssvenska teatergruppen Viirus. Innan gruppen bildades 1987, samlades man runt Möllers köksbord där hon serverade några unga nyutexaminerade teaterkillar både mod och moraliskt stöd. Utan henne, får jag höra, hade Viirus kanske aldrig grundats. Åtminstone inte redan då. Också om Marianne Möller mest var känd som teatermänniska, hade hon en bredd både genremässigt och kulturpolitiskt. Hon var pragmatisk och reflekterande, hon hade en stark känsla för språk och kunde fungera som en problemlösare utan egen agenda. Kanske just därför fungerade hon som en viktig mentor för många kulturarbetare. Från många håll får jag höra att hon inte var den som bestämt gav ett svar, istället kunde hon lyssna och hjälpa andra att själva nå fram till en lösning. Så kunde man karaktärisera Marianne Möller som en gamla-skolans-kulturmänniska, en som höll bildningens och samtalets fana högt. Sina sista sju månader vistades Marianne Möller på Folkhälsans servicehem i Kottby. Texten baserar sig på samtal med ett tiotal personer från Möllers bekantskapskrets.