Семья профессора столкнулась с бюрократическим хаосом при переезде в Финляндию: Финляндия и Швеция спорят о налогах, а власти не общаются между собой

Isabelle Johansson sitter vid köksbordet i Littois i S:t Karins. Framför henne ligger en bunt papper från myndigheter. Telefonen finns nära till hands, den behövs ofta. Hon är lektor i kriminologi och sociologi vid Högskolan Kristianstad i Sverige, men jobbar helt på distans från hemmakontoret i Littois. Hennes man är amerikan och professor i statsvetenskap vid Åbo universitet. Det var hans nyfunna jobb som fick familjen att flytta från USA, via Sverige, till Finland våren 2022. – Vi ville båda två flytta till något europeiskt land. Vi hade precis fått barn. Så vi tänkte att vi testar Finland, ser om det funkar bra, säger Johansson. En svensk medborgare som flyttar inom Norden för att följa med sin partner. Nordisk fri rörlighet; en av regionens stoltaste grundpelare. Vad kunde gå fel? En hel del, visar det sig. Både Sverige och Finland vill ha hennes skatt Fyra år efter flytten vet Isabelle Johansson fortfarande inte säkert vem som har rätt till hennes skatt. Hon är folkbokförd som utvandrad i Sverige men fortfarande socialförsäkrad där eftersom hon jobbar för en svensk arbetsgivare. Hon måste deklarera sina inkomster i båda länderna, och båda länderna tycker att de har rätt till hennes skatt. – Finland vill ha min skatt för att jag är här, jag arbetar härifrån. Men Sverige vill också ha min skatt för att jag jobbar för Högskolan Kristianstad, förklarar hon. Problemet är att arbetsformen inte specificeras i hennes kontrakt. Hon är distansarbetare, men i skattesystemens ögon finns inte riktigt den kategorin när man jobbar över landsgränser. I början av sommaren fick Johansson en faktura på över 500 euro från finska Skatteförvaltningen och hon förstod först inte vad den gällde. När hon ringde fick hon veta att finska Skatteförvaltningen ville dra in skatt på hennes svenska föräldrapenning, pengar som redan var beskattade i Sverige. – Det visade sig att det inte fanns bevis i min deklaration att den inkomsten redan var beskattad, säger hon. Handläggaren kunde lyckligtvis skriva av fakturan, men varnade henne om att det i framtiden måste gå rätt till. Problemet kvarstår fortfarande. Hon vet inte vem som har rätt till hennes skattepengar, och det verkar som att myndigheterna känner likadant. – Jag vet ännu inte riktigt vad som kommer hända. Det är en mardröm som ännu pågår, suckar Johansson. Barnet måste visas upp Det mest absurda inträffade när parets son föddes i Åbo för några år sedan. Han fick en finsk personbeteckning vid födseln, precis som alla barn som föds i Finland. Det fungerade smärtfritt. Men som svensk och amerikansk medborgare behövde han också svenska identitetshandlingar för att familjen skulle få föräldrapenning från Sverige. Och där började problemen. – Han kunde inte få ett id-kort. Det kan man ju få som svensk medborgare i Finland, men då måste man först kunna styrka sin identitet med en annan identitetshandling. Och den hade vi inte eftersom han föddes i Finland, förklarar Johansson. För att få en svensk identitetshandling behövde hon först bevisa för svenska myndigheter att barnet verkligen fanns. De dokument som Sverige efterfrågade stämde inte överens med vad Finland kunde erbjuda. Efter ett flertal samtal kom familjen fram till att barn födda utomlands som svenska medborgare kan få ett samordningsnummer. Med ett sådant nummer skulle sonen kunna få svenska identitetshandlingar. Men för att få samordningsnummer ville svenska Skatteverket att familjen skulle åka till Sverige och visa upp bebisen fysiskt. – Det är ju inte jättelätt att packa med en hel familj och en nyfödd bebis och åka och visa upp sig på ett skattekontor, säger Johansson. Hon började läsa lagstiftningen själv och upptäckte att det finns utrymme för undantag. Till slut lyckades hon övertyga myndigheten i Sverige om att göra ett undantag, och fick samordningsnummer utan att åka dit. Men processen av att själv lära sig lagstiftningen, förhandla med myndigheterna och vänta på beslut tog tre månader. Försäkringskassan i Sverige stoppade utbetalningen av föräldrapenning i väntan på att sonen tilldelats ett svenskt samordningsnummer. – Det var en period där jag inte fick några föräldrapengar. Som tur var så är jag ju ingen ensamstående mamma, så det gick ju bra för oss. Men det var ju otroligt störigt. Johansson gör en konstpaus. – Vi hade ju papper från finska myndigheter på att han finns. Han hade en personbeteckning i Finland. Så sluta krångla! Myndigheter som inte pratar sinsemellan Familjen har tre olika medborgarskap, och det märks tydligt. För Johanssons amerikanska man blev det krångligt att få bankkonto och mobilt bank-id, något som gick betydligt smidigare för Isabelle Johansson med sitt svenska medborgarskap. I praktiken blev det hon som skötte familjens ärenden. Johansson stötte dock på egna problem: trots att hennes id-kort och pass ska vara giltiga inom hela EU har butikspersonal vid flera tillfällen vägrat acceptera dem. – De säger att de måste ha en id-handling med min finska personbeteckning. Vilket inte är sant enligt lagen, men det händer ändå, säger hon. Johansson trodde att det med åren skulle bli enklare. Så blev inte fallet. – Flera gånger per år är jag i kontakt med någon myndighet. Hon tycker sig ha börjat se ett tydligt mönster i hur myndigheterna fungerar. – Finska och svenska myndigheter har väldigt bra kontakt när det handlar om att de ska få någonting. Som att Finland ska få skattepengar från Sverige. Då är det väldigt lätt för dem att ta kontakt. – Men om det gäller saker som jag vill ha, då är det som att de aldrig har pratat med varandra någonsin. Då är det upp till mig som individ att stå för medling och gå fram och tillbaka mellan systemen, förklarar hon. ”Systemen måste hänga med” Trots problemen har familjen stannat kvar. Barnen trivs, jobben fungerar. Men osäkerheten gnager. Johansson har försökt hitta hjälp. Det finns generell information på webbsidor, men ingen kontaktperson att vända sig till. – Det skulle vara fint om det fanns någon kontaktperson på någon organisation. Någon som kan hjälpa till att navigera mellan systemen. Och det har jag inte lyckats hitta, säger hon. Hon tror inte att hennes situation är unik. I en tid där distansarbete blir vanligare och familjer rör sig fritt över gränser borde systemen hänga med. – Det här kommer bara att bli vanligare. Fler och fler jobbar på distans, fler familjer är internationella. Systemen måste börja prata med varandra på riktigt, inte bara när de ska ha pengar. Till dess fortsätter hon läsa lagtexter själv, ringa myndigheter och agera mellanhand mellan två länder som på papperet ska samarbeta. – Jag vet fortfarande inte vad som kommer hända med min skatt, säger Johansson. Men jag måste reda ut det här nu. Jag har inget val. Har du också fastnat i byråkratins kugghjul som Isabelle Johansson? Berätta om dina erfarenheter i kommentarsfältet.