Южноафриканские ученые запускают новую надежду на создание вакцины от ВИЧ

Folk kommer och går på forskningskliniken vid Groote Schuur-sjukhuset i Kapstaden. I väntrummet sitter patienter och väntar på blodprover, läkarbesök och uppföljningar. Utanför fönstren ligger Taffelberget dolt bakom en slöja av tjocka moln. Här pågår just nu BRILLIANT 011 – en studie som forskarna hoppas ska föra världen närmare ett hivvaccin. Trots mer än fyra decennier av forskning hör hiv fortfarande till de virus som visat sig svårast att vaccinera mot. – Hiv är ett väldigt smart virus. Det muterar snabbt och finns i olika varianter i olika delar av världen. Det gör vaccinutvecklingen betydligt mer komplicerad, säger doktor Sheetal Kassim, som leder studien vid Desmond Tutu Health Foundation. I dag vet forskarna betydligt mer än tidigare om vad som faktiskt krävs för att stoppa viruset. Den kanske viktigaste lärdomen är att hiv inte kan stoppas av vilka antikroppar som helst, säger Kassim. Jakten på svaret För att förstå varför forskarna talar om en ny sorts optimism måste man lämna kliniken i Kapstaden. Blodproverna från deltagarna skickas vidare till Johannesburg, där forskare analyserar hur immunförsvaret reagerar på vaccinet. Här i ett laboratorium i ändan av en lång korridor, bakom flera säkerhetsdörrar, jobbar också forskaren Dale Kitchin. Bakom glasväggar och laboratoriebänkar arbetar han och studiens andra forskare bland provrör, frysar och analysinstrument med att analysera blodproven från Kapstaden. De letar efter svaret på frågan som har drivit hivforskningen i årtionden: vilken typ av immunförsvar kan stoppa viruset? Upptäckten av en ny form av antikroppar kan vara svaret, säger Kitchin. För Kitchin är det just därför stämningen inom hivforskningen ser annorlunda ut i dag. – Vi har fortfarande mycket arbete kvar, men för första gången vet vi betydligt mer om vad vi försöker åstadkomma. Det finns en stor optimism i forskningsfältet just nu. Kitchin menar att ändringar i hur själva forskningen genomförs i dag har bidragit positivt till utvecklingen. – Ingen arbetar ensam längre. Forskare runt om i världen delar resultat, lär av varandras studier och bygger vidare på det som fungerar. Det är en mycket mer samarbetsinriktad process än tidigare, och det gör att vi kan röra oss framåt snabbare, säger Kitchin. Afrika i första ledet För forskarna bakom studien handlar den inte bara om jakten på ett hivvaccin. Den ses också som ett exempel på en förändring som många vill se mer av: att forskning som berör Afrika i större utsträckning utvecklas på den afrikanska kontinenten. Den här gången är det afrikanska forskare som har tagit fram konceptet bakom studien. De kliniska studierna genomförs i Afrika och laboratorierna som analyserar proverna finns här. Enligt Sheetal Kassim är det första gången ett hivvaccinprojekt av den här omfattningen har vuxit fram på det sättet. – Kontinenten har länge varit underskattad när det gäller vetenskap, men under pandemin såg vi hur många viktiga framsteg som kom härifrån. Vi har kapaciteten att göra den här typen av forskning och det är fantastiskt att kunna visa det nu, säger Sheetal Kassim. Finansieringen försvann Den ambitionen sattes på sitt kanske största prov tidigare i år. USAID drog plötsligt tillbaka stora delar av sitt stöd och satte hela BRILLIANT-projektet på spel. Studien skulle genomföras runt om i Afrika, men forskarna tvingades snabbt tänka om, skala ned och koncentrera arbetet till Kapstaden. Men den överlevde – något som blev ett bevis på att afrikanska forskningsinitiativ kan fortsätta även när det internationella stödet sviktar. – När finansieringen försvann trodde många att projektet skulle stanna upp. Att vi ändå kunde fortsätta visar att vi inte behöver vara beroende av USA för att genomföra den här typen av forskning. För mig är det en framgångshistoria, säger Kassim. Hiv präglar vardagen Bakom diskussionerna om antikroppar, vaccinkandidater och laboratorieresultat finns en betydligt större fråga: Vad skulle ett fungerande hivvaccin kunna betyda för de miljontals människor som fortfarande lever med eller riskerar att smittas av viruset? I Khayelitsha, ett av Sydafrikas största townships, breder husen ut sig så långt ögat når. Längs vägarna ligger små butiker, frisersalonger och matstånd tätt intill varandra. Taxibussar stannar och startar i en ständig ström av människor på väg till eller från arbetet. Här är hiv fortfarande en del av vardagen. Nästan varje familj har på något sätt berörts av epidemin som under decennier har präglat Sydafrika. Landet har fler människor som lever med hiv än något annat land i världen. Omkring åtta miljoner sydafrikaner bär viruset. Utanför en klinik i området träffar vi Angy Peter. Hon lever själv med hiv och arbetar för att ge samhället en röst i forskningen. – Hiv är fortfarande vår största fiende. När människor väljer att delta gör de det för att de vill skydda andra från att smittas. Man bidrar till något som kanske hjälper framtida generationer, säger hon. Som medlem i den lokala rådgivande gruppen får hon och andra representanter granska nya studier innan rekryteringen börjar. Forskarna presenterar planerna och gruppen ställer frågor om säkerhet, risker och hur deltagarna ska behandlas. Enligt Peter möts forskningen oftast av nyfikenhet snarare än misstro. – Folk vill förstå varför studien görs och att den är säker. Men när de väl förstår vad den handlar om är de flesta positiva, säger hon. Samtidigt oroas hon över att biståndspengarna försvinner. – Det finns fortfarande väldigt många människor som lever med hiv. När informationsarbetet minskar och viktiga program stängs ned påverkar det människor enormt, säger hon. För Peter är det inte svårt att förstå varför människor fortfarande anmäler sig till vaccinstudier, trots att forskarna har letat efter ett vaccin i över fyrtio år. Förtroendet som bär forskningen Tillsammans med Angy Peter träffar vi också Amelia Mfiki från Desmond Tutu Health Foundation. Hon arbetar med att rekrytera deltagare till studien och har under flera år byggt relationer med organisationer, aktivister, religiösa ledare och invånare runt om i Kapstaden. En stor del av hennes arbete handlar om att skapa förtroende för forskningen. – När jag började här fick jag uppdraget att göra forskningskliniken synlig i samhällena, men också att hjälpa forskarna att förstå de människor de arbetar med, säger hon. Medan vi går mellan husen hälsar flera på henne. Många känner till kliniken och de studier som pågår där. – Människor ser att forskningen har gjort skillnad. Många minns hur hivbehandlingen har utvecklats genom åren. De ser att det som en gång var sex tabletter om dagen blev tre, sedan en, och att nya förebyggande behandlingar har blivit tillgängliga. Det gör att människor vill bidra, säger hon. Behövs vaccinet fortfarande? De senaste årens framsteg har också väckt en fråga som både forskare och patienter ställer sig: behövs verkligen ett hivvaccin när det redan finns effektiva sätt att förebygga smitta? Sheetal Kassim menar att dagens förebyggande läkemedel fungerar mycket bra, men att de bygger på att människor själva söker upp dem. – Om människor inte tror att de riskerar att få hiv kommer de ofta inte att söka dem, säger hon. Ett vaccin skulle däremot kunna erbjudas betydligt flera. – Om vi verkligen vill få stopp på hiv behöver vi ett vaccin. Ett vaccin kan erbjudas till hela befolkningar, inte bara till människor som själva identifierar sig som högriskgrupper. Om BRILLIANT kommer att leda till ett fungerande hivvaccin vet ingen ännu. På forskningskliniken i Kapstaden fortsätter deltagarna att lämna blodprover. I laboratoriet i Johannesburg kommer forskarna att analysera resultaten i månader framöver. Om försöket lyckas kan det bli nästa steg i den strategi som många forskare hoppas ska föra världen närmare det hivvaccin som fortfarande saknas. För Angy Peter är det skäl nog att fortsätta tro på forskningen. – Kanske är jag död om tio eller tjugo år. Men då vet jag att jag var en del av förändringen!