Создание мощной обороны Швеции требует перераспределения кадров из IT и промышленности

DEBATT ”Vägen till ett starkare försvar går genom kompetensväxling” DEBATT. Sverige har alla förutsättningar att bygga ett av Europas starkaste försvar. Men den historiska upprustningen kräver att vi blir betydligt bättre på att ta tillvara den kompetens som redan finns, skriver Cecilia Mannheimer, Randstad. Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna. Budskapet från Försvarsberedningen är tydligt: Sverige behöver säkra tillgången till rätt kompetens om försvarsindustrin ska kunna leverera i den takt som säkerhetsläget kräver. I sin senaste rapport konstaterar Försvarsberedningen att svensk försvarsindustri brottas med kompetensbrist, kvalitetsproblem och försenade leveranser – utmaningar som riskerar att bromsa den upprustning som omvärldsläget kräver. Det är en utmaning som Sverige delar med stora delar av Europa. Under de senaste åren har försvarsbudgetarna vuxit kraftigt och industrin investerar i ökad produktionskapacitet. Men större investeringar och fler produktionslinjer löser inte automatiskt den kanske viktigaste frågan av alla: vem ska utveckla, producera och underhålla framtidens försvar? Samtidigt finns det skäl att vara optimistisk. Sverige har ett unikt utgångsläge. Vi har en världsledande försvarsindustri, en stark ingenjörstradition och internationellt konkurrenskraftiga företag inom bland annat telekom, fordonsindustri, automation och avancerad tillverkning. Kompetensen finns redan i Sverige. Den stora frågan är hur vi blir bättre på att använda den. För att bättre förstå hur försvarsindustrin påverkas av den växande konkurrensen om teknisk kompetens har Randstad genomfört en omfattande global analys av arbetsmarknaden inom försvarssektorn. Analysen omfattar några av världens största försvarsmarknader – däribland Sverige – och bygger på arbetsmarknadsdata från bland annat LinkedIn Talent Insights, Lightcast, Revelio och Randstads egna Employer Brand Research. Syftet har varit att kartlägga var kompetensen finns, hur snabbt företag lyckas rekrytera och vilka branscher som konkurrerar om samma talanger. I stället för att enbart söka kandidater med lång erfarenhet från försvarssektorn bör fokus i högre grad ligga på kompetens, utvecklingsförmåga och potential. Det är så Sverige kan bredda rekryteringsbasen utan att tumma på kvaliteten. På global nivå visar analysen att försvarsindustrin inte längre konkurrerar på en egen arbetsmarknad. Den slåss om samma mjukvaruutvecklare, ai-specialister, cybersäkerhetsexperter, systemingenjörer och produktionstekniker som teknikbolag, telekomföretag, fordonsindustrin och konsultbranschen. Globalt står försvarsindustrin endast för 3,6 procent av efterfrågan på dessa nyckelkompetenser, medan it-sektorn ensam står för 34,3 procent. Försvarsföretagen konkurrerar därmed om samma människor som några av världens mest attraktiva arbetsgivare. Den globala analysen visar också att rekryteringen går långsammare än i andra teknikintensiva branscher. Globalt tar det 15–20 procent längre tid att tillsätta kritiska tjänster inom försvarsindustrin än inom IT och flygindustrin. För säkerhetsklassade befattningar kan säkerhetsprövningar dessutom förlänga processen med flera månader, vilket innebär att många kandidater hinner välja andra arbetsgivare innan rekryteringen är avslutad. Den svenska delen av analysen visar att utmaningen också är högst relevant här hemma. I Sverige finns omkring 10 600 yrkesverksamma med relevanta kompetenser inom försvarsindustrin. Samtidigt arbetar drygt 80 000 personer med liknande kompetensprofiler inom IT-sektorn. Därtill kommer tusentals ingenjörer och tekniker inom fordonsindustrin, telekom, automation och avancerad tillverkning. Det betyder inte att Sverige saknar teknisk kompetens. Tvärtom har Sverige ett betydande kompetenskapital. Utmaningen är att skapa bättre möjligheter för människor att ta steget mellan olika teknikintensiva branscher och använda sin kompetens där behovet växer snabbast. En mjukvaruutvecklare från fintech, en automationsingenjör från fordonsindustrin eller en cybersäkerhetsspecialist från telekom besitter redan en stor del av den kompetens som försvarsindustrin efterfrågar. På samma sätt kan produktionstekniker, CNC-operatörer, elektronikingenjörer och kvalificerade svetsare snabbt bli en del av försvarsindustrins växande behov med rätt introduktion och kompletterande utbildning. Vi behöver därför gå från att tala om kompetensbrist till att tala om kompetensväxling. Sverige kommer även framöver att behöva utbilda fler ingenjörer och tekniker. Men utbildningssystemet kan inte ensamt lösa de behov som finns här och nu. Därför behöver kompetensväxling bli en strategisk del av Sveriges försvarspolitik. Staten, Försvarsmakten, FMV, utbildningssektorn och näringslivet behöver tillsammans skapa snabbare vägar in i försvarsindustrin för människor som redan besitter efterfrågade tekniska kompetenser. Internationellt ser vi redan hur flera försvarsföretag investerar i intensiva utbildningsprogram, certifieringar och kontinuerligt lärande för att snabbare bygga den kompetens som krävs. Det visar att det går att möta en växande efterfrågan betydligt snabbare än genom traditionella utbildningsvägar. Samtidigt behöver företagen våga rekrytera bredare. I stället för att enbart söka kandidater med lång erfarenhet från försvarssektorn bör fokus i högre grad ligga på kompetens, utvecklingsförmåga och potential. Det är så Sverige kan bredda rekryteringsbasen utan att tumma på kvaliteten. Sverige har länge visat att vi kan bygga världsledande företag genom innovation, tekniskt kunnande och stark industrikompetens. Samma styrkor ger oss nu ett försprång när Europas försvar byggs ut. Men då måste vi också börja se kompetensförsörjningen som en strategisk investering. Om vi lyckas göra kompetensväxling till en naturlig del av Sveriges försvarsstrategi stärker vi inte bara försvarsförmågan. Vi stärker också svensk industri, svensk konkurrenskraft och vår position som en av Europas ledande tekniknationer. Den största tillgången i Sveriges upprustning finns kanske inte i nästa fabrik eller nästa produktionslinje. Den finns redan på den svenska arbetsmarknaden. Nu gäller det att ge den möjlighet att bidra där den behövs som mest. Cecilia Mannheimer, ansvarig för rekrytering och bemanning, Randstad Sverige